Klagomuren eller Säg det negativa så positivt som möjligt

Jag älskar Ultravox. Jag ska ha den här på min begravning. Också. Herregud, Jag kommer att ha värsta danspartajet på min begravning på Råcksta Begravningsplats...Jaja!

Jag har inte orkat blogga på flera timmar. Har haft så gräsligt mycket att göra på jobbet att jag storknat hemma om kvällarna.

Inte ens nu vet jag om jag orkar fortsätta skriva något. Mycket som sker på jobbet kan jag ändå inte delge er här, tyvärr. Men OJ!! vad mycket kul jag skulle kunna skvallra om...Hehehe! Närå, så värst mycket skvaller finns det inte att förtälja.

Igår var hela organisationen i Gamla Stan på lunchbuffé. Vi är många som inte träffats, så det var lite mingel innan maten serverades. En viss person var där och hälsade oss välkomna och höll ett pepptalk.   Mycket trevligt faktiskt!  Sedan hade vi sällskap med en av våra kollegor som fått byta sin arbetsplats till Riksdagen, så vi hängde med honom upp och kollade hur det såg ut. Kul! På halva vägen mot jobbet så gick min dragkedja i stöveln sönder (för andra gången) så jag blev tvungen att åka hem. Mina stövelskaft är av den mjuka sorten och hade lagt sig nere vid fotknölen som ett bannat bananskal om dragkedjan fortsatt att repa upp sig, och så ville jag inte ta mig hem!

Som tur är kan jag jobba hemma när det krisar numera.

Idag ringde en kvinna till jobbet och meddelade att hennes mamma gått bort igår. Denna fantastiska människa som dött, blev 100,5 år! När hon arbetade så var hon den jag alltid ville springa och sätta mig hos, för hon sjöng alltid så fint! Hon var en sån där enormt fin liten tant, med blommiga klänningar och stora fina hattar. Hon sjöng i kör och älskade akustiken i trapphuset på jobbet, så hon sjöng som en galning där!   Det är så sorgligt att hon gått ur tiden, fina lilla tant E! Må du vila i frid och jag kommer aldrig att glömma dig! Hur skulle jag det?

Mycket på jobbet. Varit på Astrid Lindgrens med Mackan. Ses i morrn! :-)

Känner mig obekväm idag. Kan inte peka på vad det är, och bara det stör mig.

Tycker inte om att ha en sån där malande obehagskänsla som tar över. Får liksom inget gjort, benen sitter fast i golvet, jag vill inte se det som borde göras osv...

Till råga på allt är det småtjall på linjen med hela familjen. Helgen har varit skittrist. Ena dagen låg sambon i sonens rum, och inatt har sonen och jag sovit i ett annat rum. Eller sovit förresten, jag har mest legat vaken. Hasse är mörkrädd och vill ha lampa tänd. Och eftersom jag minns dessa mörkrädd-perioder själv när man var liten, så låter jag honom ha det tänt. Och ja, han sover fortfarande med oss. Med några få undantag. Orkar faktiskt inte lägga något större krut på att han ska vänjas av. Det är ganska mysigt att ha honom brevid. Tror hans usla madrass behöver bytas ut, då kanske han skulle sova i sitt rum.

Får väl dra en repa till Ajkido (IKEA alltså) någon kväll.

Önskar jag kunde skriva att jag ska gå en promenad ikväll, men det händer ju aldrig eftersom HUSET kräver massa jävla jobb jämt. Av någon anledning.

Är det fler än jag som märker vilken småbobbning/tjyvnyp många delar ut under förtäckt snällhet?

Om man råkat skriva fel på sin status så är genast 5 stycken där och tillrättarvisar en, eller ska lägga in något snuskigt alternativ till det man råkat printa dit. Vet inte om det är "mobbing", men ibland blir jag heligt trött på dessa personer som ska göra sig lustiga på andra bekostnad. Jag reagerar INTE så på allt, men ibland är det tröttsamt.

Det obehagliga är att det görs under "vänliga former", alla ska ju vara så glada och lättsamma därinne. Halleluja!

Man kan lätt läsa mellan raderna på en del. Synd att dom inte verkar inse det själva.

Då kommer frågan osökt in på; varför har jag då fejjan kvar? För att jag vill.

Hjälp! Jag vågar knappt tro på det här...

Basse har varit hos sin ep-läkare nu på morgonen, och enligt henne så visar senaste eeg-testet ingen ep-aktivitet i hjärnan!!! HUR ÄR DET MÖJLIGT?? Och om det är så, jävlar så glad jag blir!! Kan det vara så att alla anfall han fick i slutet av förra året var en urladdning  s a s??  Jag vågar knappt skriva något, för då får han väl 10 anfall igen... Brukar ju vara så att när man uttalar något högt, eller i skrift, då blir det pannkaka direkt.

Vore så fruktansvärt underbart om det vuxit bort äntligen. Håller mina tummar och tår allt som det går!!

Någon som har erfarenhet av detta?

I natt har Hasse och jag slaggat ensamma i dubbelslafen. Pappan blev sur igår kväll och la sig i barnsängen han...

Jaja, då fick ju vi mer plats att grotta in oss på!  

Morgonen blev inte så mycket bättre, det skar sig ganska omgående mellan oss, och därefter har dagen gått i tystnadens tecken oss emellan.

Hasse måste bli så jävla less på oss, men ingen av oss försöker blanda in honom iallafall!

Han var på kalas senare på eftermiddagen och fick tänka på annat än tjurskalliga föräldrar.

Visse-Basse kom hemsläntrandes tidigt i morse då han sovit hos en tjejkompis borta i tjottaheijti...Märsta, närmare bestämt.

Fick ett ryck och städa mellansonens rum nyss, vet inte hur många snuspåsprillor som drällde här och var. *morr*

Jag vet att jag inte ska curla, men hans rum är det första man ser när man stiger in genom ytterdörren. Helst skulle Visse-Basse vilja ha det då han bor i ett rum mindre än en klädkammare...Stackars barn. Snart 20 år och så löjligt rum...  Den här lägenheten suger verkligen storleksmässigt!

Nä, den där lyan i Vastastan på 118 kvm, det hade var´t nåt det! Fråga inget, för jag kan inte säga något mer...*hemligt*   

Basse hjälpte mig lägga in låtar på min ipod. Han undrade lite försynt om jag inte ville ha några moderna låtar också, haha... Så jag gav honom fria händer. Blev Rebecka och Fiona och allt möjligt skoj! Är man mossig, eller? Jag som blev så glad att hitta Nigel Olsson liksom. Som jag letat ända sedan 1978. Skam den som ger sig.

kommer jag och sambon. Att. Ställa oss och sno ihop banana split xtra mycket ALLT! Jäklar, vad vi ska frossa! Ner met ba!