Senaste inläggen

Av Mija Arnold - Tisdag 14 feb 11:17

Igår var jag tvungen att kolla en lägenhet i Blackeberg som jag sett på nätet. Även fast jag var hemma och sjuk så krävde jag att sambon skulle köra dit mig.


Lägenheten var jättefin. Nymålad med nya trendens färg grönt, som gjorde vardagsrummet hemtrevligt. Dock var hallen väldigt liten, jag som gärna vill ha en byrå där, skulle aldrig få plats med någon av dem. Köket hade plats för högst 3-4 personer. Jag som har ett runt bord fattade att det aldrig skulle funka.


Min sambo frågade om jag noterat att det var en del barnfamiljer på visningen, och det hade jag. Tre trappor utan hiss, ett par ungar som är trötta efter dagis+ matkassar känns som om det vore ett dåligt köp, ärligt talat.


Nyss blev jag nyfiken och kollade budgivningen som nu är uppe i hiskeliga 3 175 000 kronor!! Men alltså? Hejda er litegrann! Känns inte det lite väl galet? För några veckor sedan gick min drömlägenhet i Vällingby för mindre pengar än så, och den var sååå mycket rymligare och mer välplanerad än denna.

Är det så att en grön färg och en snygg halltapet lurar oss så in i baljan? Kan nog vara så.



ANNONS
Av Mija Arnold - Tisdag 14 feb 09:06

Börjar känna mig ganska frustrerad och förbannad när det gäller att hitta boende i Stockholm! Är född och uppvuxen på Kungsholmen, och bodde där 1964-1987. Därefter blev det Bromma, där jag fortfarande bor.


Nu när vi ska separera har jag börjat kolla in lägenheter/bostadsrätter på Hemnet.se för att se vad som finns och hur budgivningarna ser ut. Det har visat sig vara ganska nedslående. Då jag har två söner, 19 och 13 år, så behöver vi åtminstone en 2,5:-3:a, kvadraten behöver inte vara så stor, men helst över 55 kvm iallafall. ALLA bostäder jag fallit för har legat på ca 2.450-2.500 miljoner. När första visningen är över så har budgivningarna börjat som en knallskott och så är det pang bom uppe i 3 miljoner i ett nafs. Vissa lägenheter längre ut på min linje tycker jag inte ens är värda så mycket pengar, det blir nästan bara löjligt till slut. Jag har inte en chans att hänga med, för så mycket pengar kan inte jag lägga.


Det som också stör mig är att jag som ska skiljas och har två hemmavarande barn, och verkligen behöver någonstans att flytta illa kvickt, kan råka bli "överkörd" av någon som bara ser en renovering, försäljning och massa pengar att tjäna.  Då står jag och många andra som behöver bostad där med lång näsa. Det retar ihjäl mig.



ANNONS
Av Mija Arnold - Fredag 10 feb 12:00

Vad gör man?


När man översvämmas av känslor i hela kroppen, som bara vill ut, som man bara vill visa och dela med sig av till föremålet i fråga, men den personen valt att lämna en. Hur gör man då?


Alla som varit förälskade eller nykära vet vad jag talar om. Den där övermäktiga kärlekskänslan som genomsyrar varenda cell i kroppen, som man bara måste få ur sig. Man måste röra vid personen i fråga, berätta hur mycket man tycker om hen...


Är det bättre att börja kräva av honom att vara otrevlig emot mig istället? Så att jag blir arg och ledsen och  får distans till honom? Men jag vill inte bli osams med honom, det gagnar ingen, allra minst vår son.



Ska jag börja boxas, så att jag utmattar mig själv och rensar hjärnan? Funkar det?


Jag vet ärligt talat inte hur man tar bort känslor när man älskar någon.


Jag får fortsätta gråta och låta dom där stora varma tårarna rulla ner över ansiktet och hoppas kärleken bleknar med tiden.   

Av Mija Arnold - Tisdag 7 feb 08:00

Om jag inte begrep bättre skulle jag kämpa för att få honom tillbaka

Av Mija Arnold - Torsdag 2 feb 16:09

För all del, väg inte över 50 kilo om du överhuvudtaget ska få Indiskas klädesplagg över magen. Nu har dom förlorat mig som kund, och det vill inte säga lite. Mig har de tjänat många sköna kronor på genom åren. Sur som ättiska är jag!

Av Mija Arnold - Måndag 30 jan 12:08

Länge sedan jag skrev något här. Fram till i helgen har det flutit på ganska okej, med tanke på vad man går igenom. Men sedan dök en sak upp som gjorde mig ledsen och besviken. Något jag inte kunde hantera så bra. Blev drabbad av avgrunsdjup svartsjuka. När någon plötsligt dyker upp, som man vet betytt jättemycket för sin partner en gång i tiden, ja då blev jag jätteledsen och orolig. Har dom inte haft något med varandra på alla år dessförinnan, så varför just nu när det är som mest infekterat? Det sårar mig fruktansvärt mycket. Han kunde ha tänkt sig för. Jag tycker faktiskt att jag har rätt att reagera.

Och frågan är hur hon kunde hitta honom? Hans namn på fejan är inte direkt samma med det han heter på riktigt, om man säger så. Usch, jag mår dåligt. Kan inte hjälpa det.


Jag behöver prata med någon, men hur ska en vanlig lågavlönad stackare ha råd att punga ut med mellan 700-1200 kronor i veckan för samtalsterapi? Det går ju inte. Vad gör folk som mår dåligt i samma ekonomiska sits då, undrar jag? Är det dom som inte finner en annan utväg än att ta sitt liv? Hoppas inte det.


Jag har alltid varit själv-läkande i hela mitt liv. Har varit ganska duktig på det, om jag får skryta lite. Men den här separtaionen sätter för mycket djupa spår. Jag är så fruktansvärt ledsen i hjärtat, har aldrig drabbats så hårt av en sorg förutom när min pappa dog.



Av Mija Arnold - Söndag 1 jan 08:56

  

Det är synd om kändisarna. Dom är så drabbade av jetlag hela tiden. 

Jag blir däremot drabbad av att dom förstör miljön.

Vet inte vad som är värst...!


Av Mija Arnold - 27 december 2016 08:46

Har aldrig förstått tjusningen med mellandagsrean? Trängsel, fula kläder som är ihop-pressade på klädställningar som bara ger tråkigt stökigt intryck. Vem vill ha en illgul stickad tröja med grisskära ärmar bara för att den kostar femtio spänn och inte hundrafemtio? 

Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vad sa du?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se