Alla inlägg under april 2010

Av Mija - 30 april 2010 18:08

Men jag kunde bara inte låta bli...;

Följ Tiger Woods på PGA-touren – hål för hål (extern länk).

 

Aftonbladet

ANNONS
Av Mija - 30 april 2010 08:15

Klockan 11:00 ska jag på möte på skolan. M och pappan ska med, och detta kommer inte att bli roligt. I morse när jag skulle göra frukost så fick jag, hur ska jag förklara, ett yrselanfall utan snurr. Jag höll på att svimma kändes det som. Det var bara att kuta in till sängen och ligga och andas långsamt en stund.

Messade min chef och sa att jag skulle få svårt att hinna till jobbet, men hon var som vanligt förstående och gullig i sitt svar tillbaka! Är glad att hon är så schysst!   

Nyss när jag tittade på Anna Bergendahls video så sprutade tårarna, dels för att låten är bland det vackraste jag vet och dels för att allt är så jävla jobbigt just nu. En sorgsen melodi och känslostormar inombords har en tendens att bli tårar...Men det var samtidigt skönt!

Ta hand om er och glöm aldrig att era barn behöver er mer än ni någonsin kan förstå.



ANNONS
Av Mija - 29 april 2010 15:12

Har funderat lite på att en del försvinner när man säger att man är deppig eller ledsen. Varför är deppighet så svårt att "fejsa"?

Själv blir jag så extremt nyfiken på alla som är så himla "lyckliga" jämt. Är många så jävla glada och har ett sånt fantastiskt liv? Njae, undrar det jag...


På Facebook t e x, där skulle man ju knappt våga andas i statusfältet att man är deppig. Antingen skulle de inte svara eller så skulle de som svarar tycka man är idiot och fiskar efter sympati.


Min egen, högst personliga åsikt, är att de som alltid är så lyckliga inte är det i själva verket utan måste intala sig själva att de är det.

Kan det ligga något i det? Eller letar jag bara "fel" nu när jag inte mår så bra själv?   


Nåja, hur som helst så har mellansonen gått ett steg närmare stupet idag igen. Snart faller han. Hårt och skoningslöst. Och ingen kan hjälpa honom längre. Alla försök verkar ha motsatt effekt. Han är bara 12 år. Och mitt mamma-hjärta blöder och kraften i min kropp bara sinar.

Vad är det som fattas honom? Om han bara kunde svara på mina frågor någon gång.




Av Mija - 29 april 2010 15:09

Var lycklig: du får inga vänner kvar om du är olycklig.

Euripides

Av Mija - 29 april 2010 09:00

Jag har ett lyxproblem. Jag både skäms och "lider" på samma gång.

För ett tag sedan visade jag i bloggen vilken kappa från Indiska jag var så kär i. För exakt 9 dagar sedan stegade jag in på Indiska och provade den. För första gången i världshistorien satt ett plagg precis som jag önskade! Antagligen för att den är så himla fint sydd! Jag fick helt enkelt hjärnsläpp och köpte den på rot!


Nu är det så att den kostar några kronor. Dessa kronor har jag i dagsläget inte alls. För denna månad är helt keffig i vår ekonomi, värre än vanligt t o m.

Så igår bestämde jag på ett ovanligt moget sätt, för att vara jag, att den nog måste återbördas till affären igen. Tyvärr har jag blivit så in i helvete ledsen inombords att jag bara vill grina. Jag har nog aldrig känt mig så ledsen över att förlora ett klädesplagg. Det är pinsamt men sant. Jag är deppig! Hur är det möjligt att bli så fånig?

På sätt och vis behöver jag faktiskt en kappa, den är tunn och kan användas vår, sommar och höst. Jag har vänt på ut och in på mig själv för att försöka hitta en väg så jag kan behålla min "älskling", men det ser mörkt ut ändå.   


Och du som alltid ska skriva taskiga kommentarer om att jag slösar pengar, kan härmed hålla dig borta...!)   

 

Så när sambon kommer hem idag åker jag tillbaka med mitt livs klädesplagg och kommer att trösta min ledsna kropp med en HEL choklad-bars från Xtravaganza!


Fan vad surt det är.

Och samtidigt skäms jag när folk har det värre än jag. Vem är jag att sitta här med ett sånt lyxproblem? Men å andra sidan är min/vår taskiga ekonomi inget annat än ett utslag på en sjukt dyr, men hälsosam  matkonsumtion som tillkommit i och med XV. Och så har Basses internat tärt fruktansvärt hårt.


Känner mig inte alls tillfreds med någontingt just nu.

Fick nyss sms från B där han frågade ifall han kan få gå på Grönan i helgen. Var tyvärr tvungen att säga nej eftersom det inte alls funkar...

Grönan är ju det sista man kan låta ungarna gå på, eftersom deras priser är så hutlöst astronomiska! Skandal, enligt mig!


Av Mija - 28 april 2010 13:59

När jag var en ungdom åkte jag till Kos med min dåvarande snubbe. Han skulle jobba där med ett nytt storslaget Nattclubsställe.

http://www.dn.se/resor/grekland/kos-1.259611

Anders Gunnarsson, som var Café Opera-grundaren var den drivande till detta ställe på Kos. När jag såg att han figurerade i denna artikel, så blev jag så glad! Han var en glad knickedick! :-)


Minns att han var så himla trevlig och vi åkte i hans pyttelilla skrotbil runt på ön.

Stället, som fick namnet Veghera, var helt oinrett och inte en bananplanta planterad utanför, så det var ett jävla jobb för att få stället att komma igång.

Men det lyckades.

Tyvärr var det inte så mycket folk som hittade dit i början, eftersom det låg lite avsides, men dock vägg i vägg med Kaluha, som var ett riktigt partajdisco.

För att dra publik så drogs ett svenska Dragshow-gäng dit (har jag nog berättat om förr) där Jean-Pierre Barda var en av deltagarna.


Även om min Kos-period till mest handlade om att överleva, så var det tidvis roligt. Särskilt när min klasskompis Helene med vänner kom dit. Annars hade jag nog aldrig stått ut.

Jag både svalt (hade noll pengar och åt ett rostat bröd om dagen under låång period) och blev behandlad som skit av x:et. Men konstigt nog kan jag förbise såna saker och minnas alla andra trevliga människor som man fick träffa istället. Det är dom jag vårdar i mitt hjärta. Tack och lov för dom!


Av Mija - 28 april 2010 08:49

Idag är det en sån där dag då jag vill gömma mig. Känner mig deppig och olustig. Kommer på mig att inte ha någon utbildning, inte kunna språk, skitkass på matte osv osv. Konstigt att man överför negativa vibbar till sina barn...Ser de en mamma utan självkänsla, som knappt kan hjälpa till med läxorna där det behövs, lär det bara gå åt pepparn för dom med.


Just nu är det verkligen för mycket saker som händer, och jag kan inte ta itu med det, vet inte hur jag ska få allt att fungera.


Jag bara känner hur jag faller och blir tröttare och tröttare. När jag mår dåligt så vänder jag mig nästan aldrig till någon kompis i den utsträckning jag kanske borde och skulle behöva. Då drar jag mig undan istället, för att inte störa vännerna. För vem vill sitta och få skavsår i öronen av mina problem liksom?

Tycker det är okej att prata av sig, men i mitt fall så skulle det aldrig ta slut, jag skulle prata ihjäl dom. Och där går min gräns, vill inte utsätta dom för det.

Mitt problem är att jag inte någonsin har fått berätta ALLT som tynger mig, utan bara lite lösryckt här och där. Så om någon skulle fråga mig hur jag mår, skulle det bara forsa ur mig saker. Då håller jag hellre käft än mördar mina vänner med ord. :-)


Just nu har jag problem med mellansonen, det håller på att barka åt fanders.

Det ringer lärare till min mobil dagligen och skäller och gapar. Jag kan inte sitta med dessa lärare och tala i halvtimmar, då jag sitter ensam i en växel/reception. Ska jag bara be alla kunder som ringer att återkomma? Det går ju faktiskt inte.

Saken är den att jag VET att han är problematisk, jag HAR kontakt med hans lärare och rektor och skolsköterska. Det räcker med dom, och vi jobbar kanon ihop! Det får räcka så. Det är aldrig någon som kontaktar pappan, utan bara mig.

*suck*

Att Basse haft rättegången har oxå varit en börda, han har varit skitnervös och orolig. Nu är rättegången avklarad, men överfallet en mörk höstkväll har satt sina spår hos honom såklart.


Hasse, min lilla oroliga plutt, har sina små demoner. Vet ingen som oroar sig så mycket för att det ska bli stopp i toaletten, att det ska bli översvämning när  t ex tvättmaskinen töms på vatten osv. Vete fåglarna varför han nojat in sig på sånt??


Jag har fått skitmycket kontakt med gamla kompisar från förr på Facebook, och vi ska ses. Men när det väl kommer till kritan, så känner jag mig ful och trött och lägger ner hela prylen...Jag blir helt entusiastisk först och hoppar av glädje, men sedan när det blir allvar så säger hela kroppen stopp och jag bara rasar. Vad fan är det för skumt?

Är jag en person som bara ska hålla kontakt via mail (nätet)? Jag är ju usel på att ringa folk också. Men det kan ju till viss del bero på att jag sitter i en växeln hela dagarna.


Trist typ.



Av Mija - 26 april 2010 19:20

Idag var så äntligen rättegången mot de som rånade Basse och hans klasskompisar.

Om jag inte varit så in i bängen trött just nu så hade jag skrivit mer ingående.


Men man kan väl sammanfatta allt med att det mest var synd om rånarna (naturligtvis!?!) och att det vore hemskt tragiskt för den ena (hon som hade stake att åtminstone stå för vad hon gjort och erkänt, trots allt) om hon blev tvungen att stå för skadestånden osv... Jag bara kände hur det kokade i kroppen när hennes advokat sa så! Tjejen var hur som helst skitsöt och hon verkade stabil och välformulerad, och jag önskar av hela mitt hjärta att det faktiskt ska gå bra för henne i framtiden, för det vore tragiskt att så unga tjejer ska hamna i denna skit som rån och droger medför.

Men! jag kan inte tycka om det dom utsatte våra barn för, att hota med kniv och säga att man ska bli ihjälskjuten och sedan ta mobiler, pengar och allt av värde är fegt, fult och jävligt lågt!

Den ena tjejen erkände ingenting, utom häleri, tror jag. Det var så himla dåligt ljud där inne i salen.


Ja, vi var alla konfunderade över den fruktansvärt usla advokaten den tjejen hade också, har aldrig hört något sämre någonsin!! Man undrar i vilken låda de hade hittat henne??


Kan bara säga att en sån här sak suger musten ur en och jag är totalt färdig!



Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3 4
5 6 7 8 9 10 11
12
13
14
15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26
27
28 29 30
<<< April 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vad sa du?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se