Alla inlägg under september 2010

Av Mija - 9 september 2010 08:07

  

Ett hjärta till mina kusiner

 

ANNONS
Av Mija - 7 september 2010 18:37

Har haft en sjukt öm kropp idag. Det har känts som den hemskaste träningsvärken ever. Antar att all anspänning från igår satt sina djupa spår i både kropp och själ, vore konstigt annars...

Gud, vad jag har gråtit idag! Floder...

Minnena har vällt fram, och samtidigt har jag inte velat minnas p g a smärtan. Snacka om dubbelt.

Jag känner att jag bara vill bli skjutsad upp till Kvarnsjön, men oj, så in i helvete ont det skulle göra att gå där, och inte få se det mest naturliga komma gående med sina solbrillor, nämligen Ingvar!!

Får hugg i magen ideligen.

På sjukhuset igår blev jag så ARG, ville rusa in till honom och skrika; "Vad har du ställt till med?" Alltför många kommer att lida, gråta, sakna och våndas...

Gud, vad jag saknar dig, "tjockis"! ;-)

  

Min mamma och jag träffades idag. Vi tog en promenad då hon hämtade hunden hos min bror. Sedan åt jag och drack kaffe hos henne och pratade om allt mellan himmel och jord. Mamma såg så liten ut idag...

Ingvar var hennes bästa vän, de ställde upp för varandra när det behövdes när de var yngre. De har åkt utomlands och träffats på somrarna. Denna sommar fick de tyvärr inte chansen att ses, då min mamma hade så jobbigt med värmeböljan som var. Hon orkade inte åka tåget då. Men de talades vid häromveckan, och det kom att bli deras sista samtal tyvärr.

Måste göra helvetiskt ont i mamma, hon var helt knäckt på sjukhuset igår...

Hoppas hon sitter kvar hos brorsan en bra stund ikväll och öser ur sig. Både hon och Danne behöver det.

  

ANNONS
Av Mija - 7 september 2010 10:20

  

Av Mija - 7 september 2010 08:06

I varje kroppsdel gör det ont idag. Huvudet värker.

Ögonen bränner, magen åker hiss och halsen dras åt som en snara bara man tänker på gårdagen.


Tänker på mina fina kusiner. Hur de har det just nu. Och jag vet ju hur alla faser kommer att se ut framöver för dem.


Min egen pappa dog för 10 år sedan, och ingen som förlorat någon nära glömmer någonsin sorgen, turbulensen och allt "som hör till" i de situationerna... Tyvärr.

Man bara önskar att det gick att knäppa med fingrarna så allt blev som förut.


Det finns en text som jag sett, och som jag så gärna ville ha i min pappas annons;

"Och så kom den dagen då inget blev som förr" Den säger allt.

 

Ingvar han var banne mig omtyckt av alla i sin omgivning. Kan inte tänka mig att någon någonsin blivit arg på honom...I så fall var det för väldigt länge sedan!


Vi är så tacksamma att vi fick chansen att träffa honom denna sommar, då det var Kanalens Dag. Det var den 3 juli i år. Han hade fixat med husnyckeln åt oss, så vi kunde komma in i huset. Han hade köpt dricka och bröd för vår skull, så vi kunde äta och koppla av om vi ville det.

Jag älskade att vara i hans stora hus. Han skämdes lite för att det var stökigt, men jag sa att "det får vara stökigt när det är 35 grader varmt ute, och man inte alls har ork att städa"


Efter Kanalens Dag, hoppade Ingvar, Vincent och jag i plurret. Och jag fick precis som förra året, en sån där lyckokänsla av att återuppleva min barndom. Kändes så häftigt att liksom bli 10 år igen, känna dofterna, känna det varma vattnet, att bada med morbror igen efter alla dessa år. Det var som att stanna tiden!! Och så var Vincent med på ett hörn. Mitt barn. Som fick uppleva det som jag värdesatt så oändligt högt...

Ingvar förstod precis vad jag menade, för han jämförde själv med sina barndoms badminnen, men från en annan plats där han växte upp med sina syskon.


Hampus sa att vi "väl kan åka dit nästa sommar ockås för att bada"

Usch, ja hur ska det gå?

Vill inte ens tänka tanken...

Tårarna rullar och Ingenting Är Längre Som Förut


Det gör ont Ingvar- Förbannat Ont!

Saknar Dig Nu Och För Evigt!

Av Mija - 6 september 2010 20:55

&hl=sv_SE&fs=1&">&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="500" height="304">

Av Mija - 6 september 2010 19:50

Vi är många som kommer att sakna dig och inte alls förstår vad som hänt...  

Av Mija - 5 september 2010 20:39

 Vi älskar ju dig! Du ska inte försvinna, det får du inte!

 

Varför ska alltid de snälla och omtyckta drabbas?

 

Livet är inte rättvist alls!

 

Det känns som om luften tar slut i mitt bröst, det är overkligt alltihopa!

 

 

 

 

Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4 5
6 7
8
9 10 11 12
13 14 15
16
17 18 19
20
21 22
23
24 25 26
27 28
29
30
<<< September 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se