Alla inlägg under september 2011

Av Mija - 30 september 2011 13:42

Säbyholm ska läggas ner! En skandal om ni frågar mig! 

Rädda kvar skolan där den hör hemma!

ANNONS
Av Mija - 28 september 2011 08:46

Och det var därför jag var så less på män i största allmänhet. För de jag hade kontakt med under dagen gjorde mig inte särskilt glad, om man säger så.


Idag är jag hemma och vabbar med min yngsta för 3:e dagen. Han är genomförkyld med hosta som låter värre än en grävmaskin i skogen. Själv är jag inte heller så kurant, har haft huvudvärk varje dag och är däbbt i däsan.


Mest orolig är jag för alla möten som jag är inbokad på. Är inte så säker på att min arbetsgivare blir så lycklig över min frånvaro. Och inte min plånbok heller för den delen. Är ju aldrig på plats känns det som... 


Här hemma är det för det mesta kaos, men hur ofta förekommande det än må vara, så är det inget jag kan förlika mig med. Är som ett uppsnurrat gummiband inombords, jag bara väntar på att få en hjärtinfarkt. Men det finns ingen i min familj/släkt som någonsin erbjuder sig någon hjälp. När jag berättar hur mycket jag har omkring mig, så svarar "mina nära och kära" bara undflyende. Ibland kan det vara svårt att vara den som hela tiden ska BE om hjälp. Jag önskar att nån kan erbjuda det istället. Gud nåde den hycklare som ska sitta och gråta på min begravning den dagen kroppen gett upp. Den fan ska jag spöka för!! Avskyr folk som spelar sörjande när de inte ens brytt sig om någon på åratal. De kan stanna hemma!


Usch, vad upprörd jag blev plötsligt.

Bäst att sluta skriva (eller så är det här jag ska fortsätta vräka ur mig...?) 



ANNONS
Av Mija - 27 september 2011 14:19

Tror fan det!

Av Mija - 27 september 2011 09:35

Dåligt med stålar. Känner att jag bara lever för andra hela tiden. Kan inte peta in en enda sekund för mig själv (mer än bloggandet varannan dag då...)


Just nu är Hasse förkyld, hostar, snörvlar och har huvudvärk. Jag har också huvudvärk sedan 2 dagar. Somnade i soffan som om någon klubbade mig i skallen igår eftermiddag.


Jag vill klippa och slinga mig. Men när jag inte har pengar till det, så låter jag hela mig "fallerera" (kan man skriva så??) Då skiter jag i om jag trycker i mig massa skit, eftersom jag ändå är ful i skallen. Sån är jag.

Börjar misströsta när pengarna tar slut fortare än de hinner in på kontot...Att ha en arbetslös 19-åring utan inkomst är så jävla dyrt. Matkontot skenar all världens väg. Alla med tonårssöner vet ju hur de äter...Jag blir djupt olycklig av situationen som råder här hemma.


Gotlandsresan ser ut att sluta i fiasko, vet inte hur jag ska ha råd att åka. Jag har knappt åkt någonstans på egen hand sedan Hedenhös, så nånstans tycker jag att det är så förbannat orättvist om jag skulle behöva ställa in den resan.

Mina ungar har noll koll på att saker och ting kostar mycket. Det gör mig så upprörd, för det är som att stånga pannan i cement i ren frustration alltså!! 


Mackan behöver skor. Han behöver tröjor. Basse behöver jacka (enligt honom en som helst kostar 4-5 tusen spänn...) Hasse behöver höstkängor och snart termobrallor. Tjoho. Vad. Roligt.


Mackan vill byta rum med Basse. Det innebär att han önskar (utan att kräva och tjata) sig en bärbar dator, som han kan kolla film osv på. För i Basses nuvarande rum kan han inte ha tv. Det är ett pyttelitet rum. Basse behöver det större rummet då han har mer umgänge. "Hå hå ja ja", som gamla Wahlströmskan skulle ha sagt om hon "levat"... (Wahlströmskan var en fiin dam, som bodde i samma hus som mina farföräldrar.) Ni vet en  kvinna med pälsmössan inomhus och spetshandskar på, som hon plockade av sig finger efter finger då hon skulle äta kakooor på Tempo i Fridhemsplan... Jodå, det fanns ett ganska stort kafé på Tempo, som var mysigt att fika på. När Wahlströmskan dog fick min farmor ärva ett jättefint svart sybord. Det bordet fick jag i min tur ta över efter farmor. Tror jag ska ta ner det från vinden där det stått i några år.   


Nu ska jag ta hand om min förkylda son, han glömmer så lätt bort att han måste äta och dricka...


Ha en bra dag!

Av Mija - 26 september 2011 18:20

Så där kan man sammanfatta mitt liv just i skrivande stund.  Jag mår skit. Är bara att inse att allt jag försöker mig på går käpprätt åt helvete.  Det är för mycket omkring mig, och jag får ingen tid över till att sköta min egen hälsa. Någonsin.  Jag orkar inte skriva om allt som händer. Jag vill PRATA med någon. Men uppenbarligen är mina problem inte av större vikt, då inte en kotte inom sjukvården fattar vad jag säger. Jag är inte psykiskt störd, men jag har för mycket på mina axlar som inte jag kan hantera. Vill VENTILERA!!!! FATTA! Och jag vill kunna motionera och gå ner i vikt för min hälsas skull (diabetesen) Men det finns som sagt ingen tid över. Jag har aldrig en eller två timmar till övers. Fy fan så less jag är på allt som är I VÄGEN!


Jag behöver klippa och slinga mig. Såklart när jag fått som sämst i lönekuvertet... Fuck!

Av Mija - 24 september 2011 03:04

Det har flyttat in nya grannar längst ner i huset. Vi bor 3 våningar ovanför. Varje kväll till sent på natten har någon av dem musik/tv på som hörs ändå upp till oss. Varje helg har tonåringen fest. Om de bara kunde knacka in i pannbenet att man kan förvarna sina grannar om att det ska bli röj!!! Men, nej då. Här vaknar man plötsligt med hjärtat i halsgropen klockan halv två på natten att 15-20 skitungar skrikandes slänger upp deras altandörr, och sitter och skriker där ute, och musiken vrålar ur högtalarna. Jag gick ut på vår balkong och bad dem sänka nivån och de gick in och bad om ursäkt (jo jo, jävla fyllskallar vad ni ljuger) Sedan drog de på stereon så vartenda ord i texten hördes upp hit. Då började jag grina för mig själv. För jag orkar inte bo i det här äckliga huset längre. Inte nog med att det är ett gigantiskt fuskbygge och så pinsamt lyhört, man ska behöva stå ut med all skit här alltså... Jag har fått nog, jag måste bort härifrån. 

EFIB, som förvaltade dessa  hus från allra första början, skulle jag gärna vilja prata ett par ord med, fråga vilken sketen arkitekt och byggherre som byggde detta betonghus t ex??

Ångrar varenda dag att jag lät mig förblindas av denna lägenhet när hon på kontoret ringde mig och sa: "att en ledig lägenhet finns om du ville ha den".... Om jag bara hade vetat...!  


I morgon ska jag ringa på och prata med grannarna. Tänker aldrig i helvete ge upp utan strid. Sedan får styrelsen se till att ta i med hårdhandskarna om det inte blir bättring.

Av Mija - 23 september 2011 21:36

 

Av Mija - 20 september 2011 19:32

Just nu är jag och 19-åringen på grym kollisionskurs  med varandra. Jag är arg som ett bi, och han hotar att flytta härifrån. (som om det skulle hjälpa)


Anledningen är att han är arbetsLÖS (jag skiter i SÖKANDE), således tillbringar han mer tid här hemma än när han gick i skolan. I skolan fick han lunch. När han gick i skolan fick han underhåll, studiestöd och nåt annat jag glömt vad det heter.

Nu har han ingenting.  När han är hemma äter han frukost, lunch och middag. Således kostar det oss mer i matpengar. Han har sin pojkvän här, som också måste äta. Mackan är 14 år och äter mer och mer. Tonåriga pojkar gör det. Vilket kostar väldigt mycket mer pengar i månaden nuförtiden. Vi går alltså back ganska rejält helt plötsligt.


Jag kan inte skita ut pengar ur näven. Kan heller inte råna en bank. Min sambo är inte ens pappa till de två äldsta, men lik förbannat betalar han mer pengar för dom än den biologiska pappan.

Jag dealde dock till mig en tusing av bio-pappan i månaden (som ett förlängt underhåll ungefär) för att det inte ska gå helt käpprätt åt skogen. Men vad är en tusenlapp i månaden med 2,5 grabbar hemma?? Inte ett skit egentligen!


 Nu har dock sonen fått för sig att den tusenlappen skulle han ha utportionerad av mig under månaden. Jaha? Jag berättade att den går till hans födointag + de jävla ciggen han ska röka (de får han väl finansiera själv!!!) Men då skulle han plötsligt flytta. Då undrade jag hur det skulle kunna bli bättre för honom? Skulle en flytt inbringa mer stålar i hans liv, eller vad då? Läget är helt låst här, och han verkar tro att det faktiskt blir billigare för honom om han flyttar härifrån.

Ja, det är väl bara att hitta någonstans att bo där han kan få gratis mat och röka. Jag är den första att gratulera om det lyckas. Och jag skulle gärna vilja veta om han är lika välkommen att bo på heltid hos sin pappa och arbetslösa sambo? Kanske dags att ta lite ansvar och känna av hur vi haft i några år nu...Ombytta roller, tack!

Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6 7 8 9 10 11
12 13 14
15
16 17 18
19
20
21
22
23 24
25
26 27 28
29
30
<<< September 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se