Alla inlägg under december 2011

Av Mija - 28 december 2011 21:32

ANNONS
Av Mija - 27 december 2011 22:00

Att ha 3 barn som alla haft/har krupphosta är inte roligt. Jag bara ruttnar på att lyssna på dessa hostattacker. Får utslag i hela kroppen...  

ANNONS
Av Mija - 27 december 2011 18:08

Idag svidade jag om när Basse skulle till jobbet. Tänkte mig en långpromenad efter att jag vinkat av honom vid spärrarna...*s* Men det blev inte så. Min förbannade fotled/vrist gjorde extremt ont idag. När jag gick hem bestämde jag mig för att äntligen åka till Vällingby och röntga foten. Det var knappt en kotte i väntrummet (jämförbart med andra dagar som varit knökfullt) Jag kom in efter 5 minuter och sedan var det klart! Jag är less på att jag aldrig kan röra på mig längre, har gått upp som fan i vikt. Ser värre ut än innan xtravaganza, jesus amalia...

Har ju förstått att kroppen blir som en svamp som suger åt sig varenda jävla kalori efter en extrembantning. Sjukt.


Hasse har fått krupphosta och låter hemsk. Så sambon beställde tid hos vårdcentralen för att få lite hostecin (så sa jag när jag var liten) utskriven. Men det var inte så bara..De kom dit klockan 10:00 och kom hem strax efter 12:30. HERREGUD, vad segt! Hasse var ju jättehungrig, men var tvungen att blåsa i rör och andas in och ut och massa dumma saker. Ungen har ju haft krupphosta i hela sitt liv, ge han det han ska ha. That´s it!





:-)

Av Mija - 26 december 2011 17:08

Av Mija - 26 december 2011 17:06

Av Mija - 26 december 2011 15:00

Ja, så hette en möbelaffär på S:t Eriksgatan där jag bodde i min ungdom. Där arbetade en snubbe som hette Bosse. Han var skitsnygg och jag tror han flörtade med varenda brud han såg. T om mig.


Det fanns även en ilsken skallig gubbe som jobbade där. Han skrek alltid att vi skulle vara tysta när vi var i vårt trapphus/port. För i porten fanns en vanlig dörr, som gick till deras butik, precis där de hade sin kassa/kontor/info...Smart läge liksom.


Vi köpte en hiskelig orange soffa med brunt blommönster där. Den var säkert jättetrendig då, på 70-talet. När vi många år senare skulle göra oss av med den, tog min farmor hand om tyget. Det klädde hon om halva deras lägenhet med...Möblerna alltså.

Annars var min farmor mest för färgen blått. Blått skulle det vara. Helst överallt. Hon färgade och stod i med sina enorma draperier, kuddvar osv...


På S:t Eriksgatan fanns även en skivaffär som hette Pickup. Där hade min farmor städjobb. Det var enormt roligt att följa med henne dit på helgen och städa. Jag fick fri tillgång att kolla varenda skiva i lugn och ro. En fröjd för en 10-12-åring. Gissa om jag alltid fick ABBA´s nya skiva när den kom? Eftersom farmor kände dom (ja, inte ABBA alltså) så var det liksom inget snack att hon fick den först. I affären hade de ett litet förråd. Dörren hade en rund fönsterruta, som jag tyckte var så cool. Handtaget var i mässing. I förrådet fanns, jag lovar, flera hundra porrtidningar! Hela golvet dignade av porrblaskor, mest såna där små pocketvarianter, typ piff och puff...?!Jag var helt chockad, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte fluktade i dom ibland. Men det var ganska snuskigt, så inte blev det någon vana direkt.


Senare stängde den igen, och en sminkbutik kom dit istället (eller om det var presentbutiken först kanske?) I presentbutiken jobbade en mamma med sin dotter. Dottern var en söt tjej, som blev kompis med tobaksaffärens ägares dotter, Sussie, tror jag hon hette. De blev genast Bosses nya gunstlingar. Jag stod i vårt köksfönster på 5:e våningen och var så svartsjuk. Brudarna var verkligen såå våpiga när han kom knallandes. Haha! När så HALLY:S PARFYM OCH PRESENT öppnade med Jane Hellen-produkter var jag fast. Där handlade jag ALLT mitt smink. Hally, som kvinnan hette där, var så otroligt trevlig! Där stod jag ofta och pratade bort några timmar. Har undrat var hon tog vägen sedan? Tycker det är så ledsamt att folk man pratat med bara försvinner för att aldrig ses igen. Hur knasigt är inte det? Minns att hon berättade om sin son som lånat ut femhundra kronor till en vän, som aldrig återlämnade dem. Det var hon så besviken på...


Min familj bodde först i 54:an och sedan i 56:an, det var samma fastighet, med en innergård man kunde springa mellan husen. I 54:an bodde vi i en ganska häftig lägenhet, som jag gärna skulle vilja kolla i nu. Fast köket var inte det roligaste förstås. Sedan fick vi byta till en 3:a på 115 kvm i 56:an. Där fanns även en liten pigkammare, som var tänkt att jag skulle bo i. GLÖM DET! Jag vägrade packa in mig på 6 kvm. Där fick brorsan, som var 4 år yngre bo. Jag fick ett rum som var lagom stort, med dubbeldörrar ut till balkongen, som hade utsikt över hela stans takåsar. Jag såg Stadshuset, Kungstornen, Kaknästornet osv osv. Helt fantastiskt! På sommaren blev man ju nästan religiös av all vacker utsikt. Vilka minnen!

Vi bodde som sagt på 5:e våningen och köksfönstret blev mitt nya favorittillhåll. Där stod jag JÄMT i det öppna fönstret och kollade ner på gatan. Med facit i hand hade kanske pigkammaren varit något för mig, då den låg vägg i vägg med köket och hade fönster mot gatan...(det slog mig nu)

Jag hade verkligen koll på allt och alla på min gata.


Midsommarhelgerna på den tiden var helt fantastiska. Inte en kotte var kvar i stan. Förutom jag eller möjligen min mamma någon enstaka gång. Då stod jag också i fönstret och bara njöt av stillheten, inte en bil så långt ögat kunde nå. Det var tider det!

Under åren var det många tobaksaffärer som slog upp portarna och senare försvann. Alla ägarna lärde jag känna då man sprang och köpte cigg.

Tvärs över gatan fanns även en kvarterspizzeria. Den hette PORTOFINO!   Kärlek till den. Har nog redan skrivit om den tusen gånger, men oj så roligt vi hade där!  

Nu ligger Teodora där, en pub som min egen son går till ibland...


Att jag plötsligt började skriva allt det här började med att jag lyssnade på ABBA och sedan fladdrade farmor förbi, därmed var det klippt...  



Av Mija - 26 december 2011 11:00

Blir alldeles matt när jag läser/hör hur en del har det. Det ska åkas kors och tvärs över landet till diverse julmiddagar hos släktingar. Vad då, julefrid?

Är så lycklig att jag slipper ha stor släkt utspridd och få häcka hemma hela helgen. Det kallar jag julefrid om något.  


Nu är jag inte sämre människa att förstå att många älskar detta liv också. Även om det verkar som många jag talat med, faktiskt skulle vilja slippa jaga runt.


Personligen skulle min kropp göra uppror och segna ner död om det skulle vara så i mitt liv varje jul.

Av Mija - 25 december 2011 16:43

Måste han alltid se så sur ut? Kan karlsloken inte dra på smilbanden någon gång? Blir så förbannad att se på sura ansikten. LE förihelvete!  

Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se