Alla inlägg under oktober 2014

Av Mija - 28 oktober 2014 18:52

Det gör just nu så jävla ont att tårarna bara sprutar! Måste sätta mig och avleda smärtan en stund. Hur i helvete kan något göra så ont?? Outhärdligt är ordet! Har haft detta skit i 10 års tid, men på senaste tiden kommer det allt oftare. Om en halvtimme har jag fått en läkartid på Närakuten, gissa om jag längtar dit! Min egen vårdcentral nobbade (!!) mig i morse när jag ville ha läkartid! De hade för få läkare på vc... Jag hatar den vårdcentralen, de är oproffsiga sedan dag 1!


Just nu vill jag slänga en stekpanna i golvet, bäst att börja göra mig i ordning för att knalla iväg snart.

ANNONS
Av Mija - 23 oktober 2014 16:51

Får väl börja med att erkänna att jag ibland är lite av den avundsjuka typen. Inte så smickrande kanske, men jag hävdar nog att jag är "sunt" avundsjuk och inte slänger mig med taskiga och missunsamma kommentarer hela tiden iallafall. Det gör andra i många fall så mycket bättre.


Får lov att säga att hösten här hemma har varit rena rama sjukstugan. Vi har haft en jävla massa förkylningar med hackande, hård hosta som varat dygnet runt. Och då menar jag dygnet runt. Inga pauser på fem minuter, inte ens några sekunder, utan evighetslånga hostattacker. Det tär fruktansvärt på orken, kroppen, huvudet, sömnen och på ens humör. Jag har varit hemma i tre olika omgångar, 5-7 dagar varje tillfälle. Ni kan ju gissa hur mycket pengar jag förlorat på detta? Dessutom vab inräknat en himla massa dagar. Jag är i det närmaste helt knäckt. Mitt i allt flyttade min äldsta son, så vi har sammanlagt pungat ut 2000 kronor på att bidra med flyttbilar och hemkörning av soffa. Det har inte gjort saken bättre.


Som ett brev på posten (roligt i sammanhanget) är våra brevbärare tydligen analfabeter i vårt område, för posten läggs ganska ofta i fel brevlådor. I min port finns bara jag med mitt efternamn, men det hindrar inte att min post hamnar hos andra. Och dessa grannar brukar ibland vara utomlands. Hur ska jag veta att en del brev ligger hos andra? Nä, just det! Därför får jag ganska ofta påminnelser på obetalda saker. Jippie! Jodå, jag har pratat och skällt på vårt postgång till ansvariga mer än en gång.


Eftersom jag har väldigt ont i min kropp (tydligen inre stress och min sköldkörtel som ställer till det) så beställde jag tid hos en naprapat. Tänkte att jag för första gången i mitt liv skulle få tänka på min hälsa och välmående och ta mig råd att gå och kolla upp mig. Idag fick jag dubbla räkningar på min mobil, då räkningen förra månaden inte var betald...(?) Jag fick ingen räkning förra månaden, har letat men det finns ingen, alltså har någon den i sitt hem... Så där rök naprapatbesöket. Måste ringa och avboka. Det är så jag vill börja gråta faktiskt. Ingen kan ha så mycket konstig otur fast jag försöker göra allt rätt JUST för att slippa sånt här.


Jag kan bli så fruktansvärt provocerad (här kommer min avundsjuka in) när jag ser  många statusuppdateringar på fejan, där vissa åker utomlands för tredje gången samma år, för att de är sååå utarbetade. I vissa fall VET jag att den jävla "utarbetningen" beror på att de inte gjort annat än att partajat hårt. Jamen, stackars dom då!

Vilka kan åka på semester sammanlagt tre månader om året? Och dessutom ta med sig skolbarn på resorna? Hur gör dom? Mutar de skolledningen?


Här kämpar man fan ihjäl sig och kommer aldrig på fötter för att diabetesen, sköldkörteln, värken i kroppen och allt annat skit sätter käppar i hjulen ideligen. Jag tycker att jag borde vara värd åtminstone en spahelg, men jag har aldrig råd. Det suger! Vi kommer aldrig ifatt. Fan, vad less man blir.


Ibland måste man få vräka ur sig. Jag vet mycket väl att andra har det värre, är inte dummare än så. Men jag har aldrig varit på spa, jag är aldrig utomlands och får miljöombyte och kan ladda om mina batterier. Jag har haft huvudansvaret för mina ungar och deras epilepsi i åratal. Är det konstigt att man aldrig kan landa och återhämta sig?

ANNONS
Av Mija - 14 oktober 2014 08:30

Jag har bestämt mig för att byta radiokanal som väckarklocka betraktat. Vill inte längre vakna upp med alla hemskheter som förmedlas klockan 06:00. Jag pallar inte att ta in allt elände som håller på att ta kål på mänskligheten och jordklotet.

Hur ska jag förklara för min 11-åring att han kanske inte har så många år kvar på jorden? Att en hemsk och dödlig farsot(ebola) håller på att bli vår tids digerdöd? Hur rustar man sina småbarn inför denna katastrof? Förhoppningsvis kanske det inte hinner bli så mycket allvarligare än det redan är, men säkra kan vi ju verkligen inte vara. Att pusta ut går inte. Än.


Som många vet, men tyvärr desto fler blundar inför, är att vi faktiskt, på riktigt, har en miljökatastrof bara runt hörnet. Det är så många blåögda människor som verkligen inte fattar eller VILL fatta att inom 50 (!) år så är haven döda. Googla och sök vad som då händer.


Vi har IS, som sprider sig som en löpeld. De halshugger folk som andra käkar sin frukost. De knappar in, om inte något görs. Hur förklarar jag för mina barn att det finns grupper i världen som vill utrota andra människor, för att de inte tycker lika? Kommer vi att bli halshuggna här snart? Hur vet vi när och om det kastar sig över vårt land? Hur organiserade är folk egentligen? Det har vi ingen aning om. En lördagmorgon kanske allt är över.


Främligsfientligheten bara växer. Hur har vi någon aning om vad som sker "under jorden", hur välorganiserade dessa personer är? Nix.


Jag kan bli så fruktansvärt provocerad när de man dryftar sina tankar med, utbrister; "att så här har det ju alltid sett ut" Nej, så här illa har det inte sett ut. Det är värre nu. Allt är mer avacerat. Fattar inte folk det??


Jag har jättesvårt att gratulera vänner och bekanta när de berättar att dom är gravida. Jaha, vam ska jag gratulera? Att de ska få barn, javisst, det är jättemysigt! Ska jag gratulera barnet som föds in i den sjukaste av världar? Nej, jag kan bara inte göra det längre. Så hädanefter tänker jag inte säga något. För hur rustar nutidens föräldrar sina barn inför all världens skit, undrar jag? Ska jag gratulera några som gör sina barn en otjänst att leva i rädsla och mörker inför en icke-framtid?


Vi har självmordsbombare, galna världsledare, sjukdomar, krig, miljöhot för att bara nämna något.


Några av mina vänner har t om uttryckt att man får leva av bara fan, vara egoist helt enkelt. Och dessa vänner har egna barn. Deras barn är därför yngre än sina förbilder, som tycker att man ska skita ner så mycket som möjligt. Men tack så mycket...Ni fick leva uti hundrade år, medans vi fick 30-50 år på jorden. Kanske.

Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vad sa du?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se