Alla inlägg under februari 2015

Av Mija - 16 februari 2015 10:57

Hej Pappa!


Idag är det 15 år sedan du dog. Minns det som det vore igår. Jag hade kommit till jobbet som vanligt, och min kollega besvarade ett samtal och sa att det var till mig. Hon såg så underlig ut. I andra änden av telefonen hör jag pappas kollega I, i upplösningstillstånd, som talar om att min pappa ramlat ihop på sitt kontorsrum. Jag hör att det är ambulansmän i bakgrunden och jag talar med en av dem. Tror jag. Iallafall så talar jag med en annan av pappas kollegor som är lite mer samlad i kaoset. Luren läggs på och jag ringer upp min pappas direktnummer och någon tar luren och lägger den åt sidan, och jag hör massa röster och pip, och förstår ganska omgående att min pappa faktiskt redan är död. Sedan får jag veta att han ska köras till Karolinska sjukhuset, så jag försöker få tag i min mamma, vilket inte var det lättaste. Hon är som bortblåst och jag känner mig fruktansvärt arg. Mina tre kollegor Lotta, Annika och Örjan tröstar mig. Min mamma kommer så småningom ner till jobbet och vi slänger oss i en taxi till KS, jag har även ringt min bror som ska komma dit.


Vi blev hänvisade till ett anhörigrum (som jag numera vbet betyder att ens anhörige är död), där satt vi och väntade på att en läkare skulle komma. Sköterskan som visat in oss var hur underbar och rar som helst. I rummet satt redan pappas kollega och vän J. Efter en stund kom läkaren in, och det var så knäppt för han hette precis likadantsom en gammal skolkamrat, men det var inte han. Han frågade ifall vi skulle vänta på min bror som aldrig kom. (visade sig att han gått vilse i massa kulvertar, och som också gjorde mig irriterad just en sån här dag) Läkaren stod bara och hummade och sa varken bu eller bä, så jag tittade på honom och frågade; -Är han död? -Ja, svarade han.

Jag blev jätteledsen så klart och tårarna sprutade. Sedan såg jag pappas kollega och vän sitta i ett hörn och då gick jag dit för att trösta honom.


 Sent om sider hittade min bror till oss, och jag fick berätta vad som hänt och jag tror inte min bror hade förstått att det kunde sluta på detta sätt, för han såg helt chockad ut i ansiktet. Blodet bara försvann.


Därefter fick vi frågan om vi ville gå in till pappa i rummet  bredvid (och då blev jag så ledsen att han legat vägg i vägg med oss alldeles ensam utan att vi visste om det) Där låg han på en säng, med att lakan på sig. Ett hörn av lakanet hade vikt sig, och jag minns att jag sa att "han fryser ju", och la lakanet till rätta över hans ena axel.

Det var helt overkligt att se honom där, samtidigt som det var alldeles naturligt. Väldigt skum känsla. Min bror hade inte als velat gå in där, men gjorde det ändå. Tror han har ångrat det ända sedan dess. Själv tyckte jag att det var bra för mig.


Två dagar innan pappa dog ringde han mig. Han hade något som han skulle berätta. Tyvärr hörde han att han fick ett samtal under tiden vi pratade så vi la på och han skulle ringa upp mig igen. Vilket aldrig skedde. Ni kan ju gissa att jag än i denna dag undar vad det var han skulle prata med mig om? Kanske var det något om min sons födelsedag som skulle ske två dagar efteråt? Kanske något annat. Vem vet?


Det jag vet är att jag saknar pappa Arne väldigt väldigt mycket!


Love you!


  

ANNONS

Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vad sa du?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se