Alla inlägg under maj 2015

Av Mija - 14 maj 2015 16:09

Varje dag läggs det upp såna där hurtiga pekpinne-bilder med en text, som ska ge oss pessimisst-realister eller deppiga en känga. De som aldrig har det jobbigt privat eller i arbetslivet kan ju omöjligt förstå hur problematiskt det är att "hurta till det" och bli toklycklig. Men det verkar de tro, de små hoppetossorna! Får vi oss en hurtig skylt med ett fantaaastiskt budskap, ja då tor de att man genast byter deppet mot glädjehopp. Tjohoo liksom! Hur galet kan de bli egentligen?


Dom som har allt, perfekt familj, vackert boende, landställe, pengar och nytt badrum har tyvärr väldigt dålig uppfattning eller empati för andra som inte är lika lyckligt lottade. De tycks tro att bara man läser en skylt så får vi mindre lyckligt lottade samma fina liv som dom.


Kom igen!

ANNONS
Av Mija - 13 maj 2015 17:56

Hur är det möjligt att så många medborgare på stadens gator och torg OCH tunnelbanor inte kan förstå att de stannar upp en hel massa folk bakom sig när de småskrattandes stannar mitt i en jävla trappa för att läsa sina infantila sms?? Jag kallar dessa människor hjärnlösa! Finns det verkligen inget tänk överhuvudtaget som gör att poletten trillar ned när de bakomvarande personerna plötsligt far in i den som stannat? Märker dom det inte ens då?


Och som om det inte vore nog, och detta skrev jag om för 100 år sedan (känns det som), dessa obehagliga föräldrar som enbart umgås med sina mobiler istället för deras barn.


Häromdagen klev en pappa på tunnelbanan med sin 1,5-åriga dotter som satt i vagn. Han ställer henne bakom sätena och sätter sig mitt emot mig, med ryggen mot dottern. Han tar genast upp sin mobil och toksurfar. Då jag hela tiden har uppsikt mot barnet så ser jag hennes försök att se sin pappa, men utan ett uns framgång förstås. Kan säga att hon såg ganska ledsen ut i hela ansiktet, det gjorde ont i magen på mig. Var på vippen att säga till honom att dottern ville ha uppmärksamhet, men nu för tiden vet man ju inte om folk ställer till med en scen så man håller helt sonika tyst.

Men jag undrar ju i mitt stilla sinne hur det ser ut hemma, är det likadant där? Förmodligen. Men hoppas inte.


Dessa framåtvända vagnar med ungar i, som bara ser allt fara fram i 190 när föräldrarna rusar fram, och dessutom bara babblar på med någon roligare "vuxen" person i mobilen. Sorgligare uppväxt kan det väl knappast bli, förutom i ett missbrukarhem då...

ANNONS
Av Mija - 12 maj 2015 11:15

Allt som oftast händer det att man blir påcyklad bakifrån av ett litet barn som ännu inte lärt sig bromsa riktigt. Efter kommer mamma eller pappa. Och ler. Men säger ingenting. Vare sig till sitt barn eller till den som blev påcyklad. Nu brukar inte barn, som är under 7 år kanske cykla så vansinnigt fort så att det gör ont när det dongar till i benet, men jag tycker det vore på sin plats att en förälder ber om ursäkt å sina barns vägnar. Det som kallas vett och empati. Sånt som även barnen kan ha nytta av att lära sig av att se sina föräldrar göra. Det kan ju vara en äldre person barnet cyklar på. En äldre som påminner om min egen mamma, som har artros i sin höft och har svårt att gira undan eller kunna resa sig om hon blev påcyklad. Min mamma är skör. Sånt skulle barnens föräldrar kunna tänka på, och berätta lite för sina ungar. Barn ska egentligen inte lära sig cykla innan 6 års ålder. De har nämligen inget vidvinkelseende. VIDVINKELSEENDE. Det bör man ha, säger experterna. Själv tror jag att föräldrarna skiter i det. Dom vill bara ha ett barn som de kan skryta om. "Mitt barn kan cykla när hen är 2 år"


Jag har sett skräckexempel när ungar inte kunnat bromsa när de närmar sig gatan där jag bor. De far rätt ut i trafiken. Att det ännu inte skett en allvarligare olycka är ett unikum. Och jag blir så FÖRBANNAD på de flata föräldrarna som låter detta ske!


Något annat jag blir irriterad på är när man går på sin smala lilla trottoar i förorten är att det kommer ett barn i 190 nedför backen. Vingligt som bara f-n går det och man har inte en aning om vilken sida ungen kommer att välja att köra förbi mig. Man står som förstenad och har ingenstans att ta vägen, för på ena sidan är det bilar parkerade i långa rader och på andra sidan ett dike eller ett hus. Föräldern som kommer efter (oxå på trottoaren) åker i lugn och ro, och verkar ta det lugnt. Själv skulle jag se ett obehagligt scenario i min hjärna, att ungen dunkar i backen och slår ut gaddarna och bryter alla fingrar... Men det är jag det. Är ganska duktig på att konsekvens-tänka. KONSEKVENS-TÄNKA. Det är när man alltså kan förutspå vad som komma skall, i värsta fall.


Där jag bor, så finns en gångväg utanför våra portar. (Vi är två hus i samma förening) Tyvärr får även cyklister nyttja  denna väg. Tyvärr, skriver jag därför att det vid ett flertal tillfällen har varit cyklister (faktiskt bara kvinnor i 30-40-årsåldern) som gapat och skrikit att JAG och andra fotgängare ska flytta på oss och inte gå ivägen för deras framfart!!?? De beter sig som idioter! Jag har då börjat fråga dessa kvinnor om de tycker att jag ska CYKLA IN I MIN EGEN PORT för att komma hem i fortsättningen? Blir SÅ trött!



Av Mija - 12 maj 2015 10:34

Fem stycken i bredd och jag ensam i möte blir helt "demolerad" av kvinna som stålsätter sin axel (syntes lång väg) för att knuffa till mig. Kan någon förklara varför j a g skulle flytta på mig? De tyckte uppenbarligen att jag skulle bli ett med husväggen...  Sånt här beteende är för mig helt obegripligt! Detta händer ganska ofta. Ibland undrar jag om de på fullaste allvar menar att jag ska ta ett språng upp på en bilhuv eller hoppa upp på en papperskorg så att de kan fortsätta sin gemytliga 5-i-bredd-gemenskap? Tänker verkligen inte folk längre? Är det logiska tänkandet helt begravt i ärthjärnorna? Allvarligt?



Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vad sa du?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se