Inlägg publicerade under kategorin Ledsamheter

Av Mija - Fredag 16 feb 13:41

Saknar min pappa varje dag, och just idag är det 18 år sedan han dog. Tiden flyger iväg.


Hoppas du har det bra var du nu befinner dig!

  

ANNONS
Av Mija - Torsdag 15 feb 20:54

Jag saknar honom. Plågsamt att aldrig mer få vara hans igen.


ANNONS
Av Mija - 20 september 2017 12:07

Håller på att bli schizofren. Mina känslor åker bergochdalbana hela tiden.

Detta kan inte vara sunt! Hur lång tid ska det ta innan man kan börja fungera normalt efter en separation?


Jag har så många frågor som jag skulle vilja få svar på av mitt ex. Men det vet ju alla att man inte kan göra. Ställa frågor alltså.  För i deras ögon framstår man som en liten vidrig pissmyra som bara irriterar med sina frågor. Den som blir lämnad får liksom finna sig i att är det slut är det slut. Punkt. För den som har dumpat är ju redan färdig med sin proocess, och vill inte ställas inför konspiratoriska (i deras öron) jobbiga frågor som kanske "maler" hos den dumpade.


Men ibland kanske det vore bra att försöka reda ut ett och annat bara för att båda ska kunna komma vidare?

Som den dumpade person jag är, finns saker som gnager i mig så att jag bitvis bara bryter ihop och gråter, det går inte att hejda den våldsamma sorgen som sliter i mitt hjärta. Har aldrig mått så här dåligt, det är hemskt att lämnas när man precis blivit nykär. Ibland känns det som att hjärtat kommer att brista, att det inte klarar av mer smärta.

Jag kan inte hantera alla känslor. Jag vill inte veta när han träffar någon ny. Vill inte förstå att han någon gång ska älska någon annan. Det är ju mig han ska tycka om.


Alla konstiga uttryck vi haft, det interna snacket, allt ska kapslas in för att inte släppas ut längre. Ska 18 års samtal, bråk, glädje bara tystas? Jag har ingen som jag kan prata med på det sätt vi gjorde.




Av Mija - 23 juli 2017 18:10
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Mija - 25 juni 2017 22:06

men jag älskar honom fortfarande så det gör ont.

Av Mija - 10 februari 2017 12:00

Vad gör man?


När man översvämmas av känslor i hela kroppen, som bara vill ut, som man bara vill visa och dela med sig av till föremålet i fråga, men den personen valt att lämna en. Hur gör man då?


Alla som varit förälskade eller nykära vet vad jag talar om. Den där övermäktiga kärlekskänslan som genomsyrar varenda cell i kroppen, som man bara måste få ur sig. Man måste röra vid personen i fråga, berätta hur mycket man tycker om hen...


Är det bättre att börja kräva av honom att vara otrevlig emot mig istället? Så att jag blir arg och ledsen och  får distans till honom? Men jag vill inte bli osams med honom, det gagnar ingen, allra minst vår son.



Ska jag börja boxas, så att jag utmattar mig själv och rensar hjärnan? Funkar det?


Jag vet ärligt talat inte hur man tar bort känslor när man älskar någon.


Jag får fortsätta gråta och låta dom där stora varma tårarna rulla ner över ansiktet och hoppas kärleken bleknar med tiden.   

Av Mija - 30 januari 2017 12:08

Länge sedan jag skrev något här. Fram till i helgen har det flutit på ganska okej, med tanke på vad man går igenom. Men sedan dök en sak upp som gjorde mig ledsen och besviken. Något jag inte kunde hantera så bra. Blev drabbad av avgrunsdjup svartsjuka. När någon plötsligt dyker upp, som man vet betytt jättemycket för sin partner en gång i tiden, ja då blev jag jätteledsen och orolig. Har dom inte haft något med varandra på alla år dessförinnan, så varför just nu när det är som mest infekterat? Det sårar mig fruktansvärt mycket. Han kunde ha tänkt sig för. Jag tycker faktiskt att jag har rätt att reagera.

Och frågan är hur hon kunde hitta honom? Hans namn på fejan är inte direkt samma med det han heter på riktigt, om man säger så. Usch, jag mår dåligt. Kan inte hjälpa det.


Jag behöver prata med någon, men hur ska en vanlig lågavlönad stackare ha råd att punga ut med mellan 700-1200 kronor i veckan för samtalsterapi? Det går ju inte. Vad gör folk som mår dåligt i samma ekonomiska sits då, undrar jag? Är det dom som inte finner en annan utväg än att ta sitt liv? Hoppas inte det.


Jag har alltid varit själv-läkande i hela mitt liv. Har varit ganska duktig på det, om jag får skryta lite. Men den här separtaionen sätter för mycket djupa spår. Jag är så fruktansvärt ledsen i hjärtat, har aldrig drabbats så hårt av en sorg förutom när min pappa dog.



Av Mija - 12 december 2016 15:17

Hela kroppen är slut. Det gör ont i varenda fiber, led och muskel(?). Jag är förvirrad, kan inte tänka klart, agerar helt irrationellt, folk stirrar på mig förundrat, jag svamlar massa skit, känner mig korkad. Skäms.


Samtidigt, varför ska jag skämmas?


Jag ser så många hinder i den här separationen, så många måsten, så mycket energi som måste uppbådas för att orka samla kraft att bära, släpa och städa.


Jag ville inte hamna i den här situationen när jag var över 50 år.



Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vad sa du?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se