Senaste inläggen

Av Mija - 9 november 2016 13:41

Men jag kan inte minnas att han velat laga det.

ANNONS
Av Mija - 7 november 2016 12:47

Idag ramlade fler insikter över mig. Jag har inte reflekterat över hur mycket min sambo faktiskt gjort för oss alla. Det gör ont i hjärtat när jag förstår hur han måste ha mått. Jag har varit jätteduktig på att framhäva mig själv och hur oerhört mycket jag ALLTID gjort hemma. Städning, tvätta fönster plocka och vika osv osv... Jaha? Men han då? Handlat och släpat, lagat maten, också städat, tagit hand om äckliga avlopp (själv kräks jag av hårstrån och skit), kört oss hit och dit, ställt upp ekonomiskt både för mig och hans bonusungar genom alla år...

Insåg för en stund sedan, då jag skrev ett mail till honom, att mitt gnäll bestått i att jag haft ganska ont i min kropp jämt, och att det bidragit till att jag inbillat mig att jag gjort så mycket mer. Smärtan har ökat när jag städat, vilket min hjärna velat omvända till att jag utkämpat heroiska städdagar... *suck*


Varför har jag insett detta i elfte timmen, när allt är försent?


Han har klargjort att han vill ha friheten och ensamheten de veckor han inte har barnet då vi flyttat isär.


Och just nu vill jag ha mer närhet än någonsin.


Den dagen vi går ut från vår gemensamma bostad, när den är tömd, det kommer att smärta mig.

Det blir som  i serien "Vänner" när de lägger ifrån sig sina dörrnycklar på bänken och går ut genom dörren i det sista avsnittet. Ett avsnitt jag har jättesvårt att se.


Och då är det just en serie.

Här blir det verklighet.


Sorg!



ANNONS
Av Mija - 5 november 2016 22:20

Ibland önskar man att någon frågar hur man mår just nu. Min ena kusin gjorde det ikväll, vilket jag uppskattade mycket! Sen är det tyst. Man är en nobody. 

Av Mija - 4 november 2016 12:03

Jag hinner inte med. Mina känslor är upp och ner. Sambon smattrar på om mäklare, packar soppåsar och kartonger för glatta livet och kör ut till landet för att göra plats här hemma och på vinden.


Jag som knappt hunnit landa i allt ska tydligen sitta "tacksam" för att det sker i denna hiskeliga fart. Åtminstone är det så JAG upplever det. Ena dagen gråt, andra dagen ilska. Jag vill kramas, jag vill slåss.


Det provocerar mig att han vill bort från mig så fort som möjligt. Det betyder ju att han inte vill ha med mig att göra. Att vi två verkligen är historia nu. Jag har också tänkt separation många gånger när vi haft våra skitperioder, det ska jag inte sticka under stol med. Men nu hann han uttala orden före mig och då blev det inte kul. Aldrig kul att vara den som blir "bortkastad"


Bara några veckor innan bomben briserade så hade jag börjat bli nykär, i mitt tycke hade vi det "bra", och därför mådde jag också bra. Gissa vilken överraskning när han då berättar att han vill skiljas..!  Då kan man hålla sig för skratt vill jag lova.


Jag har ont i kroppen, det hugger i hjärtat, gråten gör ont, ögonen spränger, axlarna är så uppdragna och stela att det inte är klokt, ryggen utmattad, orkar knappt gå upprätt längre. Slängde iväg ett mess till brorsan igår och frågade om jag får låna hans badkar i helgen, måste få värme och avkoppling.


Uppskatta varandra innan det är försent! Eller så bryt upp i tid innan ni hunnit samla på er ett helt liv. Det är inte kul att skiljas i mogen ålder och särskilt om man hade en dröm att åldras ihop.


För det kommer inte vi att göra längre.



Av Mija - 3 november 2016 14:39

Att längta är att dö en smula.  

Av Mija - 2 november 2016 11:18

Det här håller inte. Jag märker att mitt humör och min kropp håller på att krascha. Ena dagen är allt "okej", andra dagen mår jag fruktansvärt och bara gråter. Har insett att hur dåligt med pengar jag än har, så är en samtalsterapeut det jag måste ha.


Visst, jag har också tänkt separation så många gånger. Det är inte det. Men nu när det är allvar, då klarar inte mitt hjärta av att hantera sorgen som kommer. Herregud, vi har ju levt ihop i ett gäng år.


Vi borde ha gått i parterapi. Synd bara att män inte vill det. Hellre låta det gå för långt och separera istället. Det är tydligen lättare.


Jag vill inte.


Julen kommer att bli jobbig.


Allt kommer att bli jobbigt.

Jobbigare.

Jobbigast.

  

Av Mija - 1 november 2016 15:34

Vad händer? Är kängor hopplöst ute på skofronten år 2016? Jag letar som en galning överallt, men det finns ingenstans! Åhle´ns har alltid haft snygga, nätta och sköna svarta kängor för en 500-hundring. Men icke nu! Då har de istället köpt in underliga sko-sorter för 1000 spänn som inte en kotte kan ha på sig när det snöar.


Din Sko har kängor som är feta som hjullastare och det tänker jag inte ha på mig! Jag är en kärring över 50 år och vill INTE ha ungdomsblaffor på fötterna!   


Över huvudtaget har jag enbart sett fetingar till kängor, eller typ sneakersvarianter med luddig insida. Men vem vill halka omkring i sneakers när det är snorhalt ute?


Förstår faktiskt inte vad som händer?


Jag har dammsugit hela nätet i jakt på en enkel jäkla dam-känga med högre skaft.


Tipsa mig gärna om ni ser några.   

Av Mija - 1 november 2016 07:25

Nu är vi på talbar fot med varandra. Jätteskönt! Det var väl några grejer jag behövde få reda ut, och innan det gjordes växte frustration och ilska inom mig. Vilket gjorde "sambon" ledsen. Men söndagen agnades till att rensa upp oklarheter.


Att man ska behöva göra slut för att inse hur mycket ens partner faktiskt betyder, är både skrämmande och en bra insikt. Jag kan villigt erkänna att det K berättade att han upplevt under åren fick mig att vakna upp. ÄVEN om han faktiskt sagt detta många gånger förut, och jag har HÖRT varenda ord, så har jag ändå inte riktigt tagit det till mig. Nu när jag förstår att han verkligen vill separera, så ställs allting på sin spets när poletten trillat ned. Himla tragiskt faktiskt.

Många  som påstår sig älska varandra borde egentligen göra en riktig rannsakan av sitt förhållande. Ganska nyttigt och lärorikt. Nu har jag aldrig varit en sån som mörkat våra jobbiga perioder, skulle inte falla mig in att ljuga och låta folk tro vi lever i en rosa skimmer året runt. Sånt är bara fånigt, och de som går på det måste själva leva i det blå.


Det som är vår drivkraft är att vara snälla mot varandra och att ungarna inte ska lida mer än "nödvändigt"


Älskar dig K!   



Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se