Senaste inläggen

Av Mija - 2 november 2016 11:18

Det här håller inte. Jag märker att mitt humör och min kropp håller på att krascha. Ena dagen är allt "okej", andra dagen mår jag fruktansvärt och bara gråter. Har insett att hur dåligt med pengar jag än har, så är en samtalsterapeut det jag måste ha.


Visst, jag har också tänkt separation så många gånger. Det är inte det. Men nu när det är allvar, då klarar inte mitt hjärta av att hantera sorgen som kommer. Herregud, vi har ju levt ihop i ett gäng år.


Vi borde ha gått i parterapi. Synd bara att män inte vill det. Hellre låta det gå för långt och separera istället. Det är tydligen lättare.


Jag vill inte.


Julen kommer att bli jobbig.


Allt kommer att bli jobbigt.

Jobbigare.

Jobbigast.

  

ANNONS
Av Mija - 1 november 2016 15:34

Vad händer? Är kängor hopplöst ute på skofronten år 2016? Jag letar som en galning överallt, men det finns ingenstans! Åhle´ns har alltid haft snygga, nätta och sköna svarta kängor för en 500-hundring. Men icke nu! Då har de istället köpt in underliga sko-sorter för 1000 spänn som inte en kotte kan ha på sig när det snöar.


Din Sko har kängor som är feta som hjullastare och det tänker jag inte ha på mig! Jag är en kärring över 50 år och vill INTE ha ungdomsblaffor på fötterna!   


Över huvudtaget har jag enbart sett fetingar till kängor, eller typ sneakersvarianter med luddig insida. Men vem vill halka omkring i sneakers när det är snorhalt ute?


Förstår faktiskt inte vad som händer?


Jag har dammsugit hela nätet i jakt på en enkel jäkla dam-känga med högre skaft.


Tipsa mig gärna om ni ser några.   

ANNONS
Av Mija - 1 november 2016 07:25

Nu är vi på talbar fot med varandra. Jätteskönt! Det var väl några grejer jag behövde få reda ut, och innan det gjordes växte frustration och ilska inom mig. Vilket gjorde "sambon" ledsen. Men söndagen agnades till att rensa upp oklarheter.


Att man ska behöva göra slut för att inse hur mycket ens partner faktiskt betyder, är både skrämmande och en bra insikt. Jag kan villigt erkänna att det K berättade att han upplevt under åren fick mig att vakna upp. ÄVEN om han faktiskt sagt detta många gånger förut, och jag har HÖRT varenda ord, så har jag ändå inte riktigt tagit det till mig. Nu när jag förstår att han verkligen vill separera, så ställs allting på sin spets när poletten trillat ned. Himla tragiskt faktiskt.

Många  som påstår sig älska varandra borde egentligen göra en riktig rannsakan av sitt förhållande. Ganska nyttigt och lärorikt. Nu har jag aldrig varit en sån som mörkat våra jobbiga perioder, skulle inte falla mig in att ljuga och låta folk tro vi lever i en rosa skimmer året runt. Sånt är bara fånigt, och de som går på det måste själva leva i det blå.


Det som är vår drivkraft är att vara snälla mot varandra och att ungarna inte ska lida mer än "nödvändigt"


Älskar dig K!   



Av Mija - 29 oktober 2016 18:05

I morse började dagen riktigt bra. Vi satt och pratade vid frukostbordet som två vanliga människor. K berättade om gårdagen och natten med sina kollegor, och jag berättade om Alcazar-showen i torsdags  


När jag sedan duschade kom en massa tankar och funderingar upp. Min hjärna verkar älska att överrumpla mig med tankar i just duschen. Synd att man inte kunde skriva när man står där, det skulle kunna bli mycket gbra uppslag till en bok, typ.


Hur som helst fann jag det nödvändigt att prata med K, och som vanligt blev det gnissel. Vi KAN bara INTE reda ut saker och ting utan att det blir fel. Därför känner jag att det vore väldigt nyttigt att vi snackar med en familjeterapeut innan vi särar på oss. Det kan kanske hjälpa oss att lossna i massa dumma konflikter som på sikt skadar oss. Jag vill verkligen inte bli osams. Men idag blev jag ledsen igen och grät en lång stund. Tror jag grinar 10 gånger om dagen, kommer att få glosögon stora som fot  bollar om det fortsätter så här...

Av Mija - 28 oktober 2016 11:06

   För någon vecka sedan så fick jag ångest och var helt säker på att dö tråk-döden om jag inte fick uppleva Alcazar på Börsen. Ringde min son och vips hade vi biljetter!


Igår var det dags, och det var så BRA! Älskar deras musik, deras fantastiska personligheter, deras driv och glädje att underhålla oss! Att dom verkar så genuint trevliga och älskar det dom gör lyser verkligen igenom, och bara därför så blir man så lycklig och glad att se dom.


Vi hamnade på parkett på första raden! Vi tittade lite undrande på varandra hur vi kunde ha en sån himla tur!!


Showen var lysande och jädra drag och tempo! Jag är väl tyvärr som de flesta andra svenskar lite för blyg för att ställa mig upp och dansa när inga andra gör det före. Och jag förbannar mig för det! Men efter ett tag så stod hela publiken upp och tjoade och sjöng med!


  Tack Alcazar för en oförglömlig kväll!   

Av Mija - 28 oktober 2016 10:37

Jaha, förklara det här då.

Jag är nykär.


Inte så konstigt när man tänker efter förstås. En 3-åring fattar t om varför.


Jag går omkring med ett pirr i magen och hjärtat, där känslorna är rena berg och dal-banan. Fatta hur jobbigt det är när det inte  längre är besvarat.

Av Mija - 27 oktober 2016 07:10

Min sambo som varit irriterad en lång period, berättade efter att jag frågat vad som stod på, att han ville separera. Jag kan väl inte direkt påstå att jag blev förvånad, vi har haft det väldigt motigt periodvis. Men det gjorde förbannat ont i hjärtat och magen när orden blev uttalade.


Ska inte sticka under stol med att jag mellan varven får grymma ångestattacker och utan förvarning börjar gråta. Ni vet såna där rullande stora sorgsna tårar som verkligen inte går att hejda. Det känns som hjärtat ska brista.

Jag känner mig olidligt sårbar.


Mailade min sambo (!) och frågade halvt på skämt; "Så det är nu man kan ändra statusen på fejan till singel?"


Nä, svarade han, "varför så bråttom (typ i den stilen), jag kallar mig sambo".


Då inställer sig nästa fråga, om vi fortfarande ska kalla oss sambo, men ska sära på oss, hur ska man då förhålla sig till varandra under tiden vi bor ihop?

Jag som är extra sårbar nu, och har känslor som svämmar över på alla håll och kanter vill inget hellre än att vara "sambon" nära. Är väldigt kramig för tillfället, och han är ju den som är närmast. Om jag skulle vilja krama honom, hur reagerar då han? Tycker han det är obekvämt, är jag "smetig" i hans ögon, eller vad? Det är JÄTTESVÅRT att fråga honom, för det känns som om jag är jobbig då.  Och det vill man inte vara.  Man vill inte bli en sån där pinsam efterhängsen typ, vilket är lätt för den som lämnar att tycka. Ska jag gå omkring här hemma och gilla läget, se min "sambo" varje dag, som är lättad över att ha tagit beslutet? Det är fan inte så enkelt. Han är steget före mig i sin process, och jag tror aldrig dessa människor inser det. Dom har allt redan klart i huvudet och ser framåt, medan vi som inte hängt med riktigt i svängarna har massor att ta i tu med, att komma ifatt, att förstå, att undra över, och sedan knappt våga fråga något då man får "jobbighetsstämpeln" på sig.


Pratade med en kollega häromdagen, som också är mitt uppe i en separation, de har dock hunnit lite längre än oss. När jag berättade vad "sambon" sagt om att vi ska fortsätta att kalla oss sambo, så skakade han bara på huvudet och sa; "att det är ni inte alls". Han tyckte det var helt fel, och det måste jag hålla med om. Har personen ifråga berättat att man ska flytta isär, då kan man inte vara "sambos" i ordets rätta bemärkelse. Vi delar lägenhet. Punkt.


Det är mycket känslor i omlopp kan jag berätta. Många är förstås rent egoistiska.

Mycket i vårt liv kommer att förändras, och det som gör mest ont i min kropp är alla utflykter vi gjort.

Våra resor till Hjälmare Kanal

Landet måste vi göra oss av med, det gör djävulskt ont när jag tänker på det. Vet inte hur jag ska komma över det. Inte kommer jag att sätta mig på en pendel och buss för att åka ut dit och fika på "vårt" ställe något mer.

För att ta två exempel.


"Sambon" kommer att ha bilen, för jag har inget körkort. Bara en sån sak som att massa tung handling blir ganska omständig sen. Jag kan inte ringa honom och be om hjälp. Skaffar han dessutom en ny kvinna i sitt liv är det helt godbye och adjöss. Aj, mitt hjärta hugger, det är hårt att tänka i dessa banor.





Av Mija - 18 oktober 2016 12:30

Ni vet dom där som är snälla. Gullar med folk runt omkring sig. Men är genuint obehagliga mot vissa andra. Och så kan man inte säga något om dem, eftersom de som aldrig blir illa behandlade av peronen ifråga inte skulle tro en. Vilket satans dilemma sånt är. För av någon anledning blir det den som är illa behandlad den som "snackar skit".



Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vad sa du?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se