Senaste inläggen

Av Mija - Tisdag 2 jan 05:30

Trodde väl aldrig att jag skulle hamna under kategorin "det hemskaste han vet". Det är ett olidligt uppvaknande, och så ofattbart sorgligt att 18 år tillsammans inte betyder någonting. Trodde i min enfald att nåt fanns som var värt att minnas. Hur många dolkar ska jag få inkörda i hjärtat? Hur överlever man att allt ska begravas under en hög av gödsel... Tror aldrig jag varit så ledsen.

ANNONS
Av Mija - Måndag 1 jan 16:53

Igår var det meningen att sonen och jag skulle till brorsan några timmar mitt på dagen. När det var dags att åka så ångrade sig sonen och jag stack iväg själv.


Hemma hos D satt vi och snackade ganla minne, var riktigt kul!


Väl hemma igen fixade vi mat och tog det ganska lugnt. Ute på gården var det ett himla smällande på raketer, och idag är det inte så snyggt på gräsmattan... Undrar om dom kommer att städa efter sig, eller räknar kallt med att "någon annan gör det"? Brukar ju vara enkelt för många att strunta i att ta rätt på sin egen skit och låta andra få städa.


Grannarna ovanför hade vid 12:30-02:00 ca något mystiskt hopp-event, som höll på att få oss tokiga! Jag fattar inte hur vuxna människor kan vara så fruktansvärt hänsynslösa och sakna all form av logiskt tänkande och empati? Dom bara kör på som om de bor helt ensamma i detta flerfamiljshus. Det är direkt plågsamt att dom håller på som de gör. Det är inte okej nånstans! Funderar på att kontakta styrelsen och fråga hur man ska gå till väga.

Problemet är att jag inte kan ringa på, för jag börjar säkerligen hyperventilera och bli förbannad när dom kommer försvara sin rätt att bete sig som elefanter.


Vi kunde hur som helst inte sova när dom stod och hoppade jämfota i timmar rakt ovanför vårt sovrum, jag trodde till slut att jag skulle explodera!! La mig i det andra sovrummet, där jag tack och lov fick ett par timmars sömn. Stackars sonen hittade jag i fullt ljus utmattad i sin säng....

Hade jag vetat detta hade jag ALDRIG köpt denna pisslägenhet. Vilket skämt!


Klockan 14 kom barnets pappa för att hämta hem honom. Av någon anledning som jag inte vet om, så har pappan totalt slukats upp av jorden, han bara svarar inte på sms längre. Han ställde inte ens bilen synligt, brukar alltid ställa sig direkt utanför.. Jag undrar vad som hänt? Antingen har han skaffat ny kvinna, eller så har jag gjort något som äcklar honom totalt.

Känns hur som helst väldigt konstigt. Särskilt som jag vet att sonen vill att vi 3 ibland ska ses och käka pizza. Men det är väl inte att tänka på längre.

Stackars barnet.

Ännu en fader som bestämmer var skåpet ska stå, och vi andra får finna oss i det. "Tänk bara på dig själv och skit i ungarna."

Har man hört det förut?   



ANNONS
Av Mija - 31 december 2017 11:54

Hoppas att 2018 blir det bästa året i mitt liv!

Av Mija - 31 december 2017 07:54

Hur kan man låta någon tro att förhållandet är på väg att bli bättre, och så ställer han sig i 13-åringens dörr och skriker att vi ska separera? Frågorna blir tyvärr fler ju längre tiden går och jag börjar komma lite mer över vattenytan.

Av Mija - 30 december 2017 21:24

Man har talat med någon i 18 år. Plötsligt ska det bara upphöra tvärt. Alla minnen ska kastas bort, som om dom nästan aldrig existerat. Har svårt för det.


Jag måste ha uppfattats som väldigt obehaglig i hans ögon.


Det här trodde inte jag om honom.


Minns när vi blev tillsammans, han hade fortfarande kontakt med sitt ex-ex, vilket han tyckte var helt i sin ordning. Men han hade väldigt svårt att acceptera att jag fortfarande hade kontakt med mina barns pappa. Och han hade inte ens barn med sitt ex-ex...


Märkligt kan tyckas.

Av Mija - 30 december 2017 15:42

Tänk att man suttit och gråtit 10 gånger om dagen i ett år över någon som inte ens gillar en...! Det är en insikt som heter duga. Men är man mitt uppe i en smärtande kärlekssorg så tänker man inte riktigt...

Av Mija - 29 december 2017 09:45

Jag vet att du läser här inne. Jag vet också annat.


Hej och tack för tiden tillsammans, både dom bra och dåliga perioderna.



Eller? Är det så mycket att tacka för egentligen...

Förmodligen inte.


Vi säger

Hej då

.

Av Mija - 26 december 2017 22:00

Det är "helheten"... Och den var du själv inte ens pyttelite involverad i? Att göra något åt?



Om du velat det, vore det för att du ville ha mig kvar.


Därmed inser jag att det var många långa år du inte ville veta av mig, men lät mig tro annat.



Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se