Senaste inläggen

Av Mija - 24 oktober 2017 11:10

Var nyss och handlade frukt till jobbet. Stod och la upp varorna  på bandet och la upp pinnen. Sträcker mig efter en plastpåse, då kvinnan bakom mig skriker att hon vill att jag tar bort min korg som jag inte hunnit med, MEN SKULLE TA BORT ALLDELES STRAX.... Vilket jag upplyste henne om. Men hon bara malde på, och jag blir så jävla LESS på dessa människor som har eld i arslet och inte kan ta det lugnt. Mina varor hade inte ens börjat rulla, så det fanns iallafall inte en tillstymmelse för henne att lägga upp sina varor efter mig. VAD är PROBLEMET?


Det är så obehagligt hetsigt nästan överallt, ingen har tålamod, alla höjer sina röster och tillrättavisar unga som gamla.

Trött på hur det blivit i samhället. Men det är väl lärarnas fel alltihopa. För inte är folk uppfostrade av sina föräldrar först, va?

ANNONS
Av Mija - 17 oktober 2017 13:53

När kroppen bara skriker "JAG ÄLSKAR DIG" inombords, och man inte får eller kan säga det till DIG.


Blir galen snart!


K- jag älskar dig så jag håller på att bli galen.

  

ANNONS
Av Mija - 3 oktober 2017 20:17

‪Ibland är gamla ex viktigare att hålla fast vid än förhållandet man är i.‬

Av Mija - 22 september 2017 09:19

I morse satt jag som vanligt i en egen "fyra" på tunnelbanan. Lite senare klev en lång man in och satte sig mitt emot mig, hans tidning la han i mitt knä och så korsade han benen så i praktiken tog han upp 3 säten själv. Snöpligt nog kom en tjej och satt sig bredvid mig så han fick maka på sig lite. Därefter ringde hans mobil och jävlar vilken hård, kall och HÖG röst han hade. Jämför rösten med att slå två stenbumlingar emot varandra, haha! Jo då, Johan han pratade på, och gäspade utan att ens dölja sin saggiga andedräkt som flög emot mig. Höll på att kräkas lite. Sedan hostade han. Även då utan skydd i hand/armvecket. När samtalet var klart så började han harkla upp slem från halsen, oh då hade jag god lust att klappa till honom. Fan, människan såg ut att vara i 45-års åldern och därmed borde han ha ett sunt förnuft, eller?


Folk är så ofantligt ofrächa. Dom sitter i sina fina kläder, sitt fixade hår, perfekta skäggstubb och perfekta lösnaglar, men att föra sig det funkar banne mig inte. Vad spelar då den "fina" fasaden för roll?


Av Mija - 21 september 2017 09:23

Jag lider förmodligen av misofoni. Eller så är jag en helt normal människa som bara reagerar på ohyfs. Välj själva.
För jag tycker det är ohyfs med smaskande med öppen mun. Det är äckligt. Likaså när någon gäspar med öppen mun och man tvingas inandas andras dåliga andedräkt.
 
 I morse höll jag faktiskt på att bli knäpp på en 50+ kvinna som högljutt smaskade på sitt tuggummi med öppen mun i tunnelbanan! Från Vällingby-Fridhemsplan. Vi var ganska många som utbytte blickar, så jag verkade inte direkt ensam om min irritation. Lite skönt... ;-)
Folk som satte sig mittemot henne bytte raskt plats längre bort i vagnen, så illa var det. Tack och lov att jag har nedsatt hörsel på vänster öra, åt det hållet hon satt, så jag kunde hålla för mitt högra öra lite diskret.
Men jag var ju helt klart intresserad av att studera resten av medpassagerarna,där hon satt snett mitt emot mig, så utsikten var det inget fel på.
Att hon inte själv ens reagerade på sitt extrema smaskande eller tog notis om blickar som kunde döda, eller att folk ideligen reste sig från hennes "4:a-säte" det är för mig en gåta. Är människor så fullständigt upptagna av sitt eget ego, sin lilla ego-bubbla? Fascinerande!
 
 
 
 

Av Mija - 20 september 2017 12:07

Håller på att bli schizofren. Mina känslor åker bergochdalbana hela tiden.

Detta kan inte vara sunt! Hur lång tid ska det ta innan man kan börja fungera normalt efter en separation?


Jag har så många frågor som jag skulle vilja få svar på av mitt ex. Men det vet ju alla att man inte kan göra. Ställa frågor alltså.  För i deras ögon framstår man som en liten vidrig pissmyra som bara irriterar med sina frågor. Den som blir lämnad får liksom finna sig i att är det slut är det slut. Punkt. För den som har dumpat är ju redan färdig med sin proocess, och vill inte ställas inför konspiratoriska (i deras öron) jobbiga frågor som kanske "maler" hos den dumpade.


Men ibland kanske det vore bra att försöka reda ut ett och annat bara för att båda ska kunna komma vidare?

Som den dumpade person jag är, finns saker som gnager i mig så att jag bitvis bara bryter ihop och gråter, det går inte att hejda den våldsamma sorgen som sliter i mitt hjärta. Har aldrig mått så här dåligt, det är hemskt att lämnas när man precis blivit nykär. Ibland känns det som att hjärtat kommer att brista, att det inte klarar av mer smärta.

Jag kan inte hantera alla känslor. Jag vill inte veta när han träffar någon ny. Vill inte förstå att han någon gång ska älska någon annan. Det är ju mig han ska tycka om.


Alla konstiga uttryck vi haft, det interna snacket, allt ska kapslas in för att inte släppas ut längre. Ska 18 års samtal, bråk, glädje bara tystas? Jag har ingen som jag kan prata med på det sätt vi gjorde.




Av Mija - 22 augusti 2017 20:32

Jag saknar hans armar

hans händer

hans röst

hans mage

hans kropp

Allt saknar jag hos honom


När blir hjärtat helt igen?


Älskade K- du är så saknad

❤️

Av Mija - 21 augusti 2017 15:57

VARFÖR repriseras inte denna hysteriskt roliga film någonsin igen????

Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se