Senaste inläggen

Av Mija - 10 februari 2017 12:00

Vad gör man?


När man översvämmas av känslor i hela kroppen, som bara vill ut, som man bara vill visa och dela med sig av till föremålet i fråga, men den personen valt att lämna en. Hur gör man då?


Alla som varit förälskade eller nykära vet vad jag talar om. Den där övermäktiga kärlekskänslan som genomsyrar varenda cell i kroppen, som man bara måste få ur sig. Man måste röra vid personen i fråga, berätta hur mycket man tycker om hen...


Är det bättre att börja kräva av honom att vara otrevlig emot mig istället? Så att jag blir arg och ledsen och  får distans till honom? Men jag vill inte bli osams med honom, det gagnar ingen, allra minst vår son.



Ska jag börja boxas, så att jag utmattar mig själv och rensar hjärnan? Funkar det?


Jag vet ärligt talat inte hur man tar bort känslor när man älskar någon.


Jag får fortsätta gråta och låta dom där stora varma tårarna rulla ner över ansiktet och hoppas kärleken bleknar med tiden.   

ANNONS
Av Mija - 7 februari 2017 08:00

Om jag inte begrep bättre skulle jag kämpa för att få honom tillbaka

ANNONS
Av Mija - 2 februari 2017 16:09

För all del, väg inte över 50 kilo om du överhuvudtaget ska få Indiskas klädesplagg över magen. Nu har dom förlorat mig som kund, och det vill inte säga lite. Mig har de tjänat många sköna kronor på genom åren. Sur som ättiska är jag!

Av Mija - 30 januari 2017 12:08

Länge sedan jag skrev något här. Fram till i helgen har det flutit på ganska okej, med tanke på vad man går igenom. Men sedan dök en sak upp som gjorde mig ledsen och besviken. Något jag inte kunde hantera så bra. Blev drabbad av avgrunsdjup svartsjuka. När någon plötsligt dyker upp, som man vet betytt jättemycket för sin partner en gång i tiden, ja då blev jag jätteledsen och orolig. Har dom inte haft något med varandra på alla år dessförinnan, så varför just nu när det är som mest infekterat? Det sårar mig fruktansvärt mycket. Han kunde ha tänkt sig för. Jag tycker faktiskt att jag har rätt att reagera.

Och frågan är hur hon kunde hitta honom? Hans namn på fejan är inte direkt samma med det han heter på riktigt, om man säger så. Usch, jag mår dåligt. Kan inte hjälpa det.


Jag behöver prata med någon, men hur ska en vanlig lågavlönad stackare ha råd att punga ut med mellan 700-1200 kronor i veckan för samtalsterapi? Det går ju inte. Vad gör folk som mår dåligt i samma ekonomiska sits då, undrar jag? Är det dom som inte finner en annan utväg än att ta sitt liv? Hoppas inte det.


Jag har alltid varit själv-läkande i hela mitt liv. Har varit ganska duktig på det, om jag får skryta lite. Men den här separtaionen sätter för mycket djupa spår. Jag är så fruktansvärt ledsen i hjärtat, har aldrig drabbats så hårt av en sorg förutom när min pappa dog.



Av Mija - 1 januari 2017 08:56

  

Det är synd om kändisarna. Dom är så drabbade av jetlag hela tiden. 

Jag blir däremot drabbad av att dom förstör miljön.

Vet inte vad som är värst...!


Av Mija - 27 december 2016 08:46

Har aldrig förstått tjusningen med mellandagsrean? Trängsel, fula kläder som är ihop-pressade på klädställningar som bara ger tråkigt stökigt intryck. Vem vill ha en illgul stickad tröja med grisskära ärmar bara för att den kostar femtio spänn och inte hundrafemtio? 

Av Mija - 15 december 2016 11:31

Jag har lyckan att ha världens bästa kollega! En sån som man skulle vilja ha som bästa kompis dygnet runt. Vi har alltid så himla roligt, både på mailen och när vi ses i jobbsammanhang. Vi sitter på olika platser i innerstan, så vi ses inte alltför ofta. Idag var hon dock in en sväng på mitt jobb och vi satt och pratade en lång stund. Vi har en gemensam nämnare som gör det extra skönt att kunna ventilera sig med henne. Hon gav mig så mycket inputs idag, så jag växte flera centimeter! Så himla bra är hon!


Vi kan skratta så vi kiknar och det är så befriande!


Tänk vilken tur man har ibland!   

Av Mija - 12 december 2016 15:17

Hela kroppen är slut. Det gör ont i varenda fiber, led och muskel(?). Jag är förvirrad, kan inte tänka klart, agerar helt irrationellt, folk stirrar på mig förundrat, jag svamlar massa skit, känner mig korkad. Skäms.


Samtidigt, varför ska jag skämmas?


Jag ser så många hinder i den här separationen, så många måsten, så mycket energi som måste uppbådas för att orka samla kraft att bära, släpa och städa.


Jag ville inte hamna i den här situationen när jag var över 50 år.



Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se