Senaste inläggen

Av Mija - 2 februari 2017 16:09

För all del, väg inte över 50 kilo om du överhuvudtaget ska få Indiskas klädesplagg över magen. Nu har dom förlorat mig som kund, och det vill inte säga lite. Mig har de tjänat många sköna kronor på genom åren. Sur som ättiska är jag!

ANNONS
Av Mija - 30 januari 2017 12:08

Länge sedan jag skrev något här. Fram till i helgen har det flutit på ganska okej, med tanke på vad man går igenom. Men sedan dök en sak upp som gjorde mig ledsen och besviken. Något jag inte kunde hantera så bra. Blev drabbad av avgrunsdjup svartsjuka. När någon plötsligt dyker upp, som man vet betytt jättemycket för sin partner en gång i tiden, ja då blev jag jätteledsen och orolig. Har dom inte haft något med varandra på alla år dessförinnan, så varför just nu när det är som mest infekterat? Det sårar mig fruktansvärt mycket. Han kunde ha tänkt sig för. Jag tycker faktiskt att jag har rätt att reagera.

Och frågan är hur hon kunde hitta honom? Hans namn på fejan är inte direkt samma med det han heter på riktigt, om man säger så. Usch, jag mår dåligt. Kan inte hjälpa det.


Jag behöver prata med någon, men hur ska en vanlig lågavlönad stackare ha råd att punga ut med mellan 700-1200 kronor i veckan för samtalsterapi? Det går ju inte. Vad gör folk som mår dåligt i samma ekonomiska sits då, undrar jag? Är det dom som inte finner en annan utväg än att ta sitt liv? Hoppas inte det.


Jag har alltid varit själv-läkande i hela mitt liv. Har varit ganska duktig på det, om jag får skryta lite. Men den här separtaionen sätter för mycket djupa spår. Jag är så fruktansvärt ledsen i hjärtat, har aldrig drabbats så hårt av en sorg förutom när min pappa dog.



ANNONS
Av Mija - 1 januari 2017 08:56

  

Det är synd om kändisarna. Dom är så drabbade av jetlag hela tiden. 

Jag blir däremot drabbad av att dom förstör miljön.

Vet inte vad som är värst...!


Av Mija - 27 december 2016 08:46

Har aldrig förstått tjusningen med mellandagsrean? Trängsel, fula kläder som är ihop-pressade på klädställningar som bara ger tråkigt stökigt intryck. Vem vill ha en illgul stickad tröja med grisskära ärmar bara för att den kostar femtio spänn och inte hundrafemtio? 

Av Mija - 15 december 2016 11:31

Jag har lyckan att ha världens bästa kollega! En sån som man skulle vilja ha som bästa kompis dygnet runt. Vi har alltid så himla roligt, både på mailen och när vi ses i jobbsammanhang. Vi sitter på olika platser i innerstan, så vi ses inte alltför ofta. Idag var hon dock in en sväng på mitt jobb och vi satt och pratade en lång stund. Vi har en gemensam nämnare som gör det extra skönt att kunna ventilera sig med henne. Hon gav mig så mycket inputs idag, så jag växte flera centimeter! Så himla bra är hon!


Vi kan skratta så vi kiknar och det är så befriande!


Tänk vilken tur man har ibland!   

Av Mija - 12 december 2016 15:17

Hela kroppen är slut. Det gör ont i varenda fiber, led och muskel(?). Jag är förvirrad, kan inte tänka klart, agerar helt irrationellt, folk stirrar på mig förundrat, jag svamlar massa skit, känner mig korkad. Skäms.


Samtidigt, varför ska jag skämmas?


Jag ser så många hinder i den här separationen, så många måsten, så mycket energi som måste uppbådas för att orka samla kraft att bära, släpa och städa.


Jag ville inte hamna i den här situationen när jag var över 50 år.



Av Mija - 3 december 2016 18:05

  Ja, vad händer i det Arnoldska huset? Just nu är jag mer velig än någonsin förr. Jag känner mig så trött också, det är som att ta sig uppför världens högsta berg utan syrgas att ens tänka flyttcirkus. Jag orkar inte värdera lägenheten, orkar inte måla och fixa och stajla och ställa ut trehundra citroner i en skål (vem fan äter 30 citroner någonsin?) Har ni varit hemma hos nån med 30 citroner i en skål och så har värdinnan sagt ; Varsågod, ta dig en citron!   

Jag pallar inte att slänga, sortera och packa. Fy bubblan, jag är helt utmattad redan nu i min rygg p g a stressen jag har i kroppen. Känns som en elefant sitter på mig överallt där jag går.


Samtidigt skulle det vara riktigt kul att få flytta in i något annat, en nystart helt enkelt.


Ja, herregud, den dagen den sorgen...


Sedan har vi sonen som har sina problem, dom gör att jag är totalt dränerad. Skulle vilja ringa kompisar, men tycker att ett samtal är jättejobbigt. Jag kan tänka mig ett fem-minuterssamtal, absolut inte längre, gillar inte telefoner nämligen. Träffa folk vore roligt däremot. Men då är jag rädd att jag kommer att prata sönder dom stackarna. För jag BEHÖVER prata. Faktiskt.   


Tycker lite synd om mig själv. För jag gillar inte den Mija jag är just nu.

Av Mija - 21 november 2016 12:12

I förra veckan offentliggjorde jag på fejjan att jag inte längre är i ett förhållande. Tyckte att det var dags. Varför ska jag gå omkring och låtsas att vi bor ihop som "vanligt" folk?


Responsen blev jättefin bland de som valde att skriva något stöttande. Och för mitt ego var det ett lyft, för då kände jag mig inte så ensam i min sorg plötsligt. Men kan berätta att sorgen och ledsamheten sköljer över mig ändå, men ojämna mellanrum. Är ganska "chockad" (detta missbrukande ord) hur tårarna bara väller upp och det handlar inte om fjös, utan här rullar STORA tårar nerför kinderna. Trodde inte jag kunde ha så mycket tårar.


I lördags kväll hade vi ett tjafs. Mycket anklagelser och missförstånd, men samtidigt några klargöranden. Sonen blev mycket upprörd å mina vägnar och sprang emot sin pappa och sa "Nu slutar du! Ser du inte hur dåligt hon mår!" Jag blev på riktigt helt tagen på sängen när han sa så. Det kändes skönt, men samtidigt sorgligt att han skulle behöva ta på sig medlarrollen och dessutom höra vårt tjafsande.


I söndags åkte vi ut till torpet alla tre, jag behövde ta hem alla sängkläder för tvättning. När jag kom upp till lillstugan, som "sambon" öppnat, så blev det nästan för mycket för mig. Där inne stod jättemånga kartonger och annat från vindskontoret hemma, som han kört ut. Jag visste om att han kört ut saker, men att det var så mycket? Det känns som han gjort det i vrede, panik, bara bort från mig (oss) så fort han kan. Det knyter sig i magen på mig. Fy fan, vad vidrigt det känns. Tycker han hanterat detta skitdåligt och taskigt framförallt. Och jag som larvat mig, gråtit, skrivit töntiga sms och mail. Nä, fan Mija, nu får du kamma till dig och minnas känslan när du berättade på fejan att förhållandet var över. Han har visserligen valt bort mig, men jag ska inte låta detta knäcka mig.


Ta tillbaka mitt liv och LEV!



Presentation

Här, där jag skriver vad jag vill.

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vad sa du?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se